tisdag 19 mars 2013

Östergök är tröstergök

I helgen var jag och klippte mig hos frisören. Något jag ångrar djupt och innerligt då det både blev ojämt, på tok för kort och inte alls vad jag bad om. Nåja, detta är inte en frisyrblogg, men poängen är att ytliga jag faktiskt blev jätteledsen. Hur bra "Tell the wolves I´m home" än är så försvann all läslust i ett nafs. Ett par dagar senare började jag dock längta efter lite tröst och i mitt fall finns det få saker som hjälper. Jag försökte med Harry Potter, inte en chans. Naturligtvis plockade jag fram älsklingen E M Forster men inte ens Ett rum med utsikt funkade. Nej, det som hjälpte lite var faktiskt en gammal diktsamling av Sylvia Plath. Att få vältra mig lite i elände och sorg var helt rätt. 

Jag minns att jag läste ett inlägg för något halvår(?) sedan hos The book pond om tröstelitteratur. Jag har insett att det ju är förfärligt olika vad jag tar till. Ibland är det Carola Dunns Daisy Dalrymple-böcker. Lättsamt och tryggt. Ibland Christie eller Lang. Jag önskar dock att jag hade en riktigt bra hämndbok liggande också. Gärna en hel serie. Jag har en drös filmer som jag brukar ta till när livet är orättvist. Kill Bill är nog de ultimata filmerna faktiskt. "En hondjävuls liv och lustar" kanske skulle vara en bra bok om det inte vore för att jag nog tycker att den kanske inte har hållit för tidens tand riktigt sedan 80-talet. Klassiker i genren dock.. Alla Fay Weldons böcker kanske skulle fungera förresten. Får inventera beståndet. Har ni några tips? Gärna blodigt. Har även fått bästa tipset på twitter och tänker försöka leta reda på "Dirty Weekend" som det var förfärligt länge sedan jag läste. Och för att åter ta upp frågan, vad läser ni när ni behöver lite tröst och helst vill krypa ner i ett djupt hål och aldrig komma fram igen?

8 kommentarer:

Mrs E sa...

Hamlet är väl det klassiska, blodiga hämndvalet :p

Bokomaten.. sa...

Åh, men det är ju en helt misslyckad hämnd! Han dödar ju ofelias pappa och hon dränker sig! Och sedan tar hn ju livet av sig själv! Fantastisk, men på tok för tragisk!

Ylva sa...

Jag har lite samma problem. När jag klippte mig senast bad jag frissan att inte ta så mycket men så klippte hon nästan en dm och då kan jag inte sätta upp håret i svans, blir tokig! Har mer tröstmusik (Ratata funkar alltid) än böcker men roliga böcker är till exempel allt av Jonathan Tropper, gamla Marian Keyes, Delhis vackraste händer av Bergstrand.

elisabeth sa...

jag läser henrik den 8e och hans fruar av antonia fraser. och den tionde sånggudinnan av carina burman:-)

Lena sa...

Min tröste/skämma bort mig litteratur är faktiskt deckare/spänningsromaner. Upptäckte det i höstas när jag behövde lite peppning för något som kändes tufft att genomföra att dessa böcker var som varm och skön filt och som gjorde mig trygg. Hela hösten läste jag inget annat än just sådan litteratur. Har haft en lång förkylningsperiod i den här familjen, dom små har sovit dåligt och jag har gått i en trötthetsdimma och det enda jag har velat läsa är just deckare. Dom tycks då alltid fungera.

Anakin sa...

Håller med Lena - deckare ftw! Får förresten tipsa om fantastiska studentklippningsstället på St Södergatan om du vill byta frisör :) Billigt, jävligt bra men tar ganska lång tid bara

Lingonhjärta sa...

Nä men fy! Det västa som finns det där. Här i Argentina klipper jag mig själv. De klipper åt fanders här verkligen. Graceling! Har du läst den än. Så jävla mycket jävlar anamma i den. (Ledsen för alla svordomar.)

Cinnamon sa...

Usch! Håret är ju en så stor del av en. Jag skulle reagera precis likadant.
Min tröstlitteratur är att återgå till Lilla huset på prärien-böckerna eller Anne på Grönkullaböckerna eller Emilyböckerna.
Tryggt och bra