onsdag 20 mars 2013

Man kan ju bli skogstokig för mindre!

Men ååh! Tack ska ni ha fina människor som fick mig att äntligen plocka den här ur hyllan! Nu måste jag ju bara ha allt annat French har skrivit också! Snacka om spännande! Enda invändningen jag har är väl att jag inte gillar att jag inte får veta riktigt allt jag vill! Ibland gillar jag öppna slut, ibland vill jag bara veta! Och det finns så många spår i den här boken att jag inte tycker att jag avslöjar för mycket genom att berätta det.

För 25 år sedan försvann några 12-åriga barn i det lilla samhället Kocknaree utanför Dublin. En pojke kom tillbaka men med total minnesförlust kring händelsen. De andra barnen hittades aldrig. Nu, 25 år senare hittas en ny 12-årig flicka mördad på den arkeologiska utgrävningen i byn. Det råkar falla sig så att den överlevande pojken numera arbetar på mordroteln och blir tilldelad fallet. Han har sedan länge bytt identitet och bara hans partner känner till vem han verkligen är men är beredd att hålla tyst även nu. Det nya mordet drar fram trådar från förr och saker kommer också fram om flera av invånarna i samhället. Rob Ryan och Cassie Maddox, de båda poliserna, blir allt mer påverkade av fallet. Även Cassie har skelett i garderoben hon inte berättat om.

Och det blir så djädra spännande och man bryr sig verkligen om karaktärerna. Jag streckläser! Rob är berättarrösten men man står ändå utanför som läsare. Faktiskt är det kanske också en andra invändning.. Mot slutet säger Rob vid något tillfälle: du läsare har ju "sett samma saker som jag, trott samma saker som jag" men det gör man väl inte alls det, bara för att man ser en berättelse genom en persons ögon?? Själva poängen med deckare är ju att man klurar och luskar själv och försöker förekomma poliserna? Nåja, det är en minimal invändning för jag vill verkligen läsa mer om de här personerna och har sett att det finns en deckare till med i alla fall Cassie i. Måste naturligtvis genast införskaffa! Och till de av er som ännu intew upptäckt French: Bara gör det! Förutsatt att man gillar deckare förstås.

Inga kommentarer: