torsdag 28 februari 2013

Släggan och städet av Christine Falkenland

Christine Falkenland skriver otäcka böcker. Så är det bara. Detta är inget undantag. Jag hade tre olästa i hyllan och detta är den tredje av dem, hennes debutroman även om hon hade gett ut flera diktsamlingar tidigare. 

Även denna roman utspelar sig runt förra sekelskiftet och handlar om en tonårsflicka som desperat längtar efter sin mors kärlek efter sin fars bortgång. Modern verkar dock oförmögen att visa några starkare känslor för henne, utom bara just precis efter faderns död då hon ger sin dotter en alltifrån passande kyss. Istället för moderskärlek söker sig flickan till lekar som i mognad vida överstiger hennes ålder. Hon smeker sig själv och får skuldkänslor och börjar inbilla sig att hon kanske är besatt. Hon känner sig iakttagen och hör konstiga knackanden i väggen. Hon drömmer om att förföra pojkarna i byn och börjar med enkla kyssar som sedan eskalerar. Kulmen blir när hon får en ung manlig informator och hennes öde är beseglat. 

Av de tre böcker jag läst av Falkenland nu så är detta nog den jag tycker minst om, även om jag fortfarande tycker den är fantastisk och otäck och obehaglig och emellanåt nästan motbjudande. Framför allt är den sorglig. För ett tema som jag tycker mig se i Falkenlands böcker är ensamhet och här är det extra tydligt. Ofta upprepas det hur ensam hon är. 

"Jag vet inte annat än ensamhet. Ensamhet är mitt hem." (s 12)

Även om hon söker sig till sexuella äventyr så blir det snart klart att det egentligen är kärlek och sällskap hon vill ha. Också, naturligtvis. Egentligen är alla karaktärer i den här boken väldigt ensamma, även informatorn Ivar, men framför allt modern. Det gör den än mer sorglig. Jag har läst mina hyllvärmare nu, men jag betvivlar inte att det kommer att bli fler böcker av Falkenland i framtiden. 

1 kommentar:

marvew sa...

Oh, den här måste jag läsa, tack för tipset! Jag gillar verkligen Falkenlands sätt att skriva, så det här ser jag fram emot.