tisdag 26 februari 2013

Själens begär av Christine Falkenland

Jag tyckte ju att "Min skugga" av Falkenland var rätt obehaglig läsning, men det är ingenting i jämförelse med den här boken! Här snackar vi otäckt! En blurb på baksidan liknar den vid en "psykologisk thriller" och jag är benägen att hålla med. Vi får lära känna en genuint otrevlig och obehaglig man och jag tänker på psykopater som Norman Bates och Amrican Psycho. Ernst är redan från början en rätt störd ung man men utvecklas till att bli en fullständig galning. 

Även denna roman utspelar sig runt förra sekelskiftet någon gång och handlar om Ernst som blir bjuden till  godset Berg, där hans kusin Coras bor. Berg är en ensam plats. Det enda sällskap Cora har, sedan hennes föräldrar gått bort, är tjänstefolket och djuren på godset. Ernst har inte träffat Cora sedan de var unga tonåringar men man förstår att han ofta tänkt på henne och återvänt i fantasin. Ernst är en man som grubblar mycket och läser in alla möjliga tecken i allt han ser. Varför har Cora bjudit honom till godset? Vad vill hon? Blandat med tillbakablickar från Ernst ungdom med modern och hennes kavaljer i Wien, och Ernst eskapader med olika prostituerade, så går historien framåt och skruvas åt så man blir riktigt skrämd. Det är otäck läsning. Galna stalkers med diffus verklighetsuppfattning är med andra ord inte ett modernt fenomen om man ska tro den här boken. 

Ernst börjar spionera på Cora och fundera på hennes förhållande med godsförvaltaren. Han tycker att hon lockar honom, utmanar honom. Han gömmer sig i hennes garderob för att få se henne naken, försöker kontrollera och manipulera henne. Vad som från början kanske var tänkt som en kortare visit på några veckor under försommaren blir till månader och Ernst gör sig hemmastadd på godset. De träffar sällan någon annan. Cora går i kyrkan, men Ernst håller sig på godset.

Det är svårt att få grepp om Cora men att hon är psykiskt nedbruten mot slutet är lätt att förstå. Ernst måste vara en av litteraturens med otäcka, obehagliga och skrämmande figurer. Inte nog med att han uppför sig direkt stört mot sina medmänniskor, han är en djurplågare av stora mått, det ska man också vara beredd på när man läser. Det är väldigt sällan som jag blir lika berörd av våld mot människor som våld mot djur i en bok faktiskt, så jag blir riktigt rädd när jag läser. Jag vet att det inte är VÄRRE med våld mot djur, naturligtvis, men den obeskrivliga grymheten i att ta något försvarslöst och att helt omotiverat ta ut ilska och lustar på ett litet djur kommer aldrig att sluta beröra mig.

Det är otroligt fängslande och det kan vara en av de mest obehagliga böcker jag läst. Att det är bra är det dock ingen tvekan om. Fler som läst är bl a: Cinnamon Books och Lingonhjärta.

2 kommentarer:

Lingonhjärta sa...

Usch fy ja! Den är riktigt bra och helt otroligt ryslig. Den hänger med länge efteråt kan jag tala om. Jag läste den i augusti 2011 och tänker på den fortfarande.

Bokomaten.. sa...

Ja, det är ett litet tag sedan jag läste den nu, men fy fanken. För att vara så kort så lyckas den verkligen förmedla en otroligt obehaglig känsla långt efteråt.