måndag 28 januari 2013

Tatuh del två!

Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen av Jonas Gardell

Jag oroade mig lite för om jag skulle få tag i den här boken egentligen då jag tyckte att den hade ett lite dumt släppdatum. Hade den släppts innan jul så hade jag definitivt önskat mig den i julklapp, men då ekonomin är knapp hade jag inte haft råd att köpa den när den ny släpptes i januari och om jag hade ställt mig i kö på biblioteket så hade jag nog inte fått läsa den förrän långt efter Bokomatens pocketsläpp misstänkte jag..

Därför blev jag oerhört glad, för att inte säga sprudlande lycklig, när jag fick boken som recex på mailen i december. Med tefatsstora ögon klistrade jag fast mig vid paddan och läste och läste, trots att det var lite knepigt att ta sig igenom en pdf-version. SÅ värt det dock. Gardell gör inte bara en samhällsinsats som plockar upp den här delen av vår moderna svenska historia, han gör dessutom förbannat bra litteratur av det!

De som såg TV-serien i höstas kommer att känna igen många scener men det är inte ett filmmanus det här. En del är "bortplockat" och annat är tillkommet. Den redan nu legendariska scenen med Bengt och katten (ska inte avslöja mer än så för de som inte läst eller sett) finns med och det är svårt att värja sig, även när man läser den. Generellt känns det här dock mindre sentimentalt och mer sakligt om emellanåt mer brännande ilsket snarare än sorgligt så som jag upplevde TV-serien. Vad jag tycker om dock är att Gardell, trots att men vet hur oerhört arg och bitter han är över den här perioden i Sveriges historia och hur homosexuella, framför allt bögar, behandlades, ändå lyckas förmedla en mänsklighet även hos övriga karaktärer i boken. Folk var barn av sin samtid och påverkade av samhället i stort och naturligtvis sina egna uppväxtår. Både Rasmus och Benjamins föräldrar reagerar på deras homosexualitet på ett sätt som de idag förmodligen (och förhoppningsvis) inte skulle ha gjort. Att Rasmus föräldrar lite tafatt ungefär säger saker som "jaha, men eh... jaha, det måste inte vara så här, det kan gå över, det har vi läst" och "det går att bota" eller "du är inte sådan, inte egentligen, det där som de säger" ja, man får tänka på att vi idag lever i ett oerhört mycket öppnare samhälle och att homosexualitet faktiskt hade varit olagligt fram till bara några år tidigare. Man får en förståelse för hur de kan reagera som de gör och hur de tänker och känner, även om man inte håller med. 

Det allra bästa med den här texten är att den får mig att tänka efter. Vilka åsikter har jag idag som jag om 25 år kommer att tänka "hur 17 tänkte jag egentligen som trodde att jag var frisinnad" om? Vilka fördomar sitter jag på som jag tror mig ha rätt om? För det var ju inte bara de uttalat inbilska och onda rasisterna, extremisterna och den kristna högern som behandlade de HIV-positiva på 80-talet med panikartad skräck och förnedring, det var ledarskribenter på våra vanligaste dagstidningar, det var du och jag.

Gardells text engagerar och är dessutom spännande läsning. Trots att jag sett TV-serien så "vill jag veta hur det går" för karaktärerna i boken. Jag är lite osäker på när den tredje och sista delen släpps men har för mig att det är framåt sommaren till. Jag hoppas att jag får möjlighet att läsa även den då.

Inga kommentarer: