tisdag 8 januari 2013

Dying fall- Femte boken om Ruth Galloway av Elly Griffiths

Om några veckor släpps senaste boken i deckarserien om Ruth Galloway, arkeologen i Norfolk. Redan några dagar innan jul kunde man dock köpa hem den som e-bok till sin Kindle eller sin Kindle-app om man har en smartphone eller annan surfplatta av något slag. Eftersom tålmodighet är en dygd som Bokomaten tyvärr inte direkt lider av så klickade jag naturligtvis hem den direkt till paddan och har plöjt igenom hela härligheten nu under julhelgen. Och jag är inte det minsta besviken! Snarare känner jag att Griffiths har lämnat en del jag inte gillade i de senaste böckerna och gjort en riktig toppendeckare den här gången. 

Jag kan tycka att det varit lite väl mycket fokus på schamanism och övernaturligheter i de senaste böckerna. Det kan jag gilla att läsa om i andra sammanhang, men var genre sin charm liksom. Det jag gillar i böckerna om Galloway är miljöerna, personskildringarna, samspelet mellan karaktärerna, arkeologin och förstås Ruth själv. Dying fall påminner snarare om de första böckerna om Galloway, som jag verkligen gillar, och mordgåtan och de övriga intrigerna vävs samman på ett riktigt bra sätt. 

En gammal kursare till Ruth från tiden då hon fortfarande pluggade på grundnivå, dör i en fruktansvärd brand. Golding arbetade som arkeolog vid universitetet i Blackpool, Nelsons gamla hemtrakter, och bara en dag efter att Ruth får höra de tragiska nyheterna så får hon ett brev på posten från Golding. Det visar sig att Golding var en otrolig upptäckt på spåren. Institutionen kontaktar också Ruth och ber henne hjälpa dem med att analysera vissa fynd från en utgrävning som Golding jobbade på. Ruth tycker att det är ett lite för stort sammanträffande att hennes vän både skulle gå bort bara någon dag efter att han måste postat brevet till henne och hon bestämmer sig naturligtvis för att åka till Blackpool. 

Med sig tar hon naturligtvis sin dotter Kate och Kates gudfar, Cathbad, följer också med och de bestämmer sig för att göra det hela till en semesterresa då det passar bra i tiden med terminsslutet på Ruths egen institution. Samtidigt bestämmer sig Nelson för att spendera sin semester i Blackpool tillsammans med Michelle och hälsa på deras respektive mödrar. 

Ruth får dock flera hotfulla meddelanden som varnar henne för att åka till Blackpool och lägga sig i utgrävningarna av vad som senare visar sig kanske vara benresterna efter den legendomsusade Kung Arthur!!! Ja, DEN Kung Arthur! Snacka om upptäckt om det stämmer! Att det är något skumt på gång inser hon dock snabbt, inte bara på grund av hoten, och hon ber naturligtvis Nelson om hjälp. Vad hon inte berättar är att hon tänker resa dit och det är upplagt för inte bara otäcka händelser utan även familjeintriger. 

Och det är riktigt spännande! En klassisk arkeologigåta som spinner vidare in i vår tid med mord, hemliga sällskap och nazistsympatier. Dessutom får Cathbadrätt mycket utrymme här utan att bli allt för flummig. Jag saknar en del av det vanliga persongalleriet, men å andra sidan introduceras det lite nya människor som mycket väl kan tänkas återkomma i följande böcker. Bl a den unge svarte polisen Tim, som framstår som en av de få verkligt sansade vid polisen i Blackpool.

Det är alltid trevligt att umgås med Ruth Galloway, men den här gången var det kanske lite extra trevligt och  kanske dessutom lite mer spännande än normalt. Definitivt en av de bättre Galloway-deckarna. Det har blivit lite tradition att det kommer en ny i januari ungefär så jag misstänker att vi får vänta ett år på nästa del men ser mycket fram emot att få umgås mer med folket i Norfolk.

8 kommentarer:

Marie (enochannanmaska) sa...

Jag tycker också att det var en av de bästa, och ser verkligen fram emot nästa.

Bokomaten.. sa...

Eller hur! Lär bli januari 2013, som sagt, precis som förra året.=)

Helena (Dark Places) sa...

Glad över att den var så bra, men deppad över att det nu dröjer ett år tills jag får hänga med Ruth igen. Håller med om allt du skriver!

Lurig cliffhanger i näst sista kapitlet btw. Fick nästan hjärtstillestånd..!

Bokomaten.. sa...

Jag vet! Det kändes faktisk som att det kunde gå precis hur som!! Och att nästa kapitel började som det gjorde...:)

Vicky sa...

Jag läste början av boken eftersom den kom med julnovellen och lääängtar efter att läsa mer. För se hur länge jag kan hålla mig. Att-läsa-högen är trots allt ganska stor...

Lingonhjärta sa...

ÅH jag visst var den bra!!! Håller också med om allt. Men har även jag ångest över att det dröjer jättelänge innan nästa kommer. Hur ska man stå ut?

Bokomaten.. sa...

Åh, vi saknar ju inte direkt saker att läsa.. Men visst är hon en trevlig kompis att hänga med, Ruth. Ibland vill man ju bara ta henne i handen eller korka upp en flaska vitt ihop i huset där vid saltmarkerna. Som en trygg bekantskap man alltid kan dra hem till.

Fru E sa...

Jag läser första delen av ditt inlägg och jublar! Härligt att hon lämnat en del av New Age-flummet därhän! Jag hoppas på en snabb översättning.