tisdag 22 januari 2013

De sju dödssynderna

Dantes Gudomliga komedi: Skärselden

Jag har ju bestämt mig för att ta tag i och läsa Dantes Den gudomliga komedin i Lyrans klassikerutmaning. Eller i alla fall göra ett försök. Förra veckan skrev jag om Helvetet, som visserligen var lite styltigt och träigt emellanåt, men fullt av blodig tortyr och action också för den delen! Efter att ha reflekterat några dagar är jag också lite förvånad över att det ändå är så pass många namn man känner till eller i alla fall tycker sig känna igen. 

Så är det inte riktigt i Skärselden. Det är en del namn/händelser och referenser som jag tror mig känna igen lite, men inte får att hänga ihop alltid så slår och bläddrar i appendixet med alla förklarande referenser och blir tyvärr inte alltid klokare för det. Däremot är Dante emellanåt ganska bra på att förklara varför folk är där. När han möter någon han känner igen och frågar: "Vad 17 gör DU här?", typ, så förklarar personen sin synd och kanske sedan också att han minsann ångrade sig på dödsbädden så att han i alla fall slapp undan helvetet..

På det hela taget är Skärselden lite tråkigare än helvetet. Det är ett himla sjungande på latin och böner när de anländer till varje ny krets. Det skiljer sig dock lite emellan stadierna för de olika dödssynderna är ändå olika underhållande. Lustan är rätt skojig att läsa om, Frosseriet likaså och Dante ställer där också en mycket insiktsfull fråga: Hur kan de här själarna magra av så mycket och svälta som straff när de redan är döda och inte behöver någon näring längre?? Något klockrent svar får han väl inte direkt tycker jag, men hans följeslagare brer ut sig på tre hela sidor så man kan ju förstå att Dante hade talang för politiken också.. 

Överhuvudtaget är det en del filosofiska resonemang som jag gillar här och som gör att jag orkar mig vidare genom dödssynderna som ju skulle kunna vara så mycket mer underhållande... Diskussionen kring varför man kan hamna i skärselden när man själv inte syndat, men någon annan tvingat en att synda är intressant. Som nunnan som, om jag förstod det hela rätt, blev sexuellt utnyttjad. Det är ju djupt upprörande att våldtäktsoffer skulle hamna i skärselden t ex. Och Dante diskuterar också kring hur man gör när man ställs inför att tvingas bryta något bud hur man än gör. Säg att din far beordrar dig att döda din mor. Då måste du antingen begå trots mot din förälder (som kanske inte uppfattas så farligt idag, men är ju ett budord) eller begå mord. Hur som har man brutit mot ett budord och förtjänar således straff. 

Ja, det är ingen bok jag skulle kunna ta mig igenom på pendelbussen direkt det här heller men jag spurtar på och hoppas på Paradiset som dock många påstår ska vara än tråkigare, men beror väl lite på vad man gör av det kanske. Och vilka som bor där. 

2 kommentarer:

...med näsan i en bok... sa...

Oj,oj, känns midgt att läsa den här. Vet inte om jag skulle orka men du gör mig faktiskt nyfiken:)

Bokomaten.. sa...

Ja, det är lite av en utmaning, men samtidigt lättare än jag hade trott, faktiskt. Beror nog på vilken översättning man läser. Lite synd att den färskaste översättningen vi har är från tidigt 60-tal, men den håller ju.