onsdag 5 december 2012

Som om jag frågat av Johanna Lindbäck


Man kan alltid lita på Johanna Lindbäck att leverera när det kommer en ny ungdomsbok. Insåg att jag helt glömt att publicera vad jag tyckte om den här så här kommer´t. Än så länge har jag inte läst någonting som inte håller toppkvalitet, som är lätt att läsa, som engagerar och som handlar om saker som verkligen berör tonåringar i deras vardag! Det är sällan någon elev som lånat en Lindbäck-bok har kommit tillbaka missnöjd. Hennes debut, En liten chock, som är min personliga favorit är visserligen lite svårare än de andra och där vet jag en del elever som kommit tillbaka med boken och inte varit helt nöjda. Mest för att de nog haft lite svårt att relatera till den 19-årige killen och hans kärleksproblem när de själva just har börjat högstadiet.

Som om jag frågat handlar om Johan som just börjat 9:an. När alla andra pratar om allt roligt de gjort under lovet så känner Johan själv att han bara försöker hålla uppe fasaden. För vad som verkligen hänt är att Johans föräldrar har bråkat och bråkat så pass mycket att de nu har bestämt sig för att på prov separera ett tag. Och Johans värld rasar samman. Dessutom är Johans pappa skolans mycket omtyckta gympalärare och tränare för fotbollslaget Johan och hans kompisar spelar med i. Han vet inte vad han ska säga till kompisarna eller hur han ska uppföra sig. Dessutom är han jättearg på sina föräldrar, pappa speciellt, och vill inte alls träffa honom, men träna vill han ju ändå. Eller?

Till råga på allt så sviker hans båda bästa vänner honom genom att bli tillsammans, med varandra. Och plötsligt finns knappt någon tid för Johan längre. Lukas, som Johan hängt med varje dag sedan 7:an försöker hänga lite med Johan också, men vill ju mest vara själv med Saga. Saga, som Johan bott granne med sedan dagis, börjar uppföra sig konstigt och får svårt att prata med Johan och verkar mest irriterad. Johan känner sig oerhört ensam med alla tankar, känslor och funderingar men han får stöd från oväntat håll i gänget.

Jag måste erkänna att jag ett kort tag tyckte att den här boken gick aningens lite på tomgång när föräldrarna mest bara malde på och man förstood att Johan hade det jobbigt men.. ja, sen då? Tänkte jag. Och sedan tar det ju verkligen fart, plus att jag tror att det är precis så där det upplevs för många när föräldrarna bara bråkar och separerar. Som att det aldrig tar slut. Och just den där känslan av att plötsligt stå ensam och inte veta vart man ska vända sig när bästa vännen försvinner.. ja, den är nog väldigt, väldigt allmängiltig och är också väldigt lätt att känna igen sig i. Och att inte kunna säga någonting, men samtidigt vilja förklara när kompisarna undrar vad som är på gång. Ja, det är så på pricken. Att ingenting är enkelt även om det är vanligt. Folk separerar ju hela tiden, men ingen relation är den andra lik. Vissa blir tillsammans igen, andra inte.

Ja, jag önskar att Johanna Lindbäck hade skrivit böcker när jag var 14, men jag är samtidigt glad för alla de tonåringar idag som får ta del av hennes böcker. Och det kvittar verkligen om man är kille eller tjej, alla kan läsa de här ändå och tycka om dem. Personligen tycker jag nog att Lindbäck har skrivit böcker som är ÄNNU bättre än det här, ja, även förutom favoriten "En liten chock", men jag gillar att hon tar sig an lite olika "teman" i sina böcker. Jag tilltalades mer av t ex "Tänk om det där är jag", men med det sagt så hör hon ju verkligen till eliten ändå! Och om man ens haft en misstanke (eller önskan?) om att ens egna föräldrar någon gång skulle kunna separera så tror jag man kan ta till sig den här boken med själ och hjärta också.

Inga kommentarer: