onsdag 7 november 2012

Bilder som inte angår mig av Felicia Stenroth

Det är alltid spännande att läsa debuter. Man har ju liksom ingen förhandsinformation, inga direkta förväntningar på vad det är man ska få sig serverat. Stenroth ger mig ännu en vilsen och lite trasig själ som har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Det känns som att jag har läst en hel del sådant på sistone. Om det är för att jag helt enkelt bara valt att läsa den typen av böcker eller om det kommer ut mer ”psyk-litt” vill jag hålla osagt.

Minna är en ung tjej utan några direkta planer i livet, hon är timanställd på sjukhuset som någon sorts sjukvårdsbiträde och har ett förhållande med Aron som de inte direkt definierat. De är inte tillsammans och träffar andra men Minna har också nyckel till Arons lägenhet och är den person han ber om hjälp när hunden behöver tas om han när han skall opereras. Aron lider av ett hjärtfel. Han har ett blåsljud mellan kamrarna som inte växt bort och även om operationen är ganska säker så märks det att den oroar honom. Och oroar även Minna, även om hon inte vill erkänna det för sig själv. Minna har avskärmat sig emotionellt från omvärden efter att ha stuckit hemifrån redan när hon var 16. Dessförinnan växte hon upp hos sin mormor men har även minnen, inte enbart positiva, av sin pappa. Minna klarar sig nätt och jämnt på sin lilla inkomst, bor i ett tillfälligt boende i ett slitet rum tillsammans med ett gäng andra ungdomar och snattar choklad och andra småsaker på rutin.

Först tänker jag mig att Minna är ett typiskt exempel på någon som inte har en trygg familj att falla tillbaka på. Som kan våga ta en massa chanser. Som kan leva utan inkomst några månader för att mamma täcker upp. Och det stämmer också delvis, men snart förstår vi att farmor finns kvar. Hon är inte någon kärnfamilj, men hon finns där för Minna om hon behöver henne även om det är lika mycket hon som behöver Minna nu när hon börjar bli gammal.

Jag tänker lite på Elin Grelssons uppmärksammade debut ”Du hasar av trygghet” från förra året, även om det finns många olikheter här. Båda böckerna handlar dock om en ung tjej i storstan som försöker hanka sig fram genom tillvaron, som sliter på osäkra anställningar i vården för att det är de enda jobb som finns. Grelssons Sara kommer mig dock närmare än Minna gör. Där hon kröp in under skinnet på mig så stannar Minna på tryggt avstånd utanför. Boken griper inte tag i mig på samma sätt. Som debut tycker jag dock att det är väldigt lovande, speciellt av någon så ung som Stenroth som är född 1990!

Inga kommentarer: