måndag 5 november 2012

Augustilunch i ett ruggit och överhettat Florens

The dead season av Christobel Kent

Ja, om man inte åker till Italien så får väl Italien komma till en. Precis i början av sommaren kom Christobel Kent ut med en ny deckare om den Florens-baserade detektiven Sandro Cellini. Även om Kent själv är brittisk så har hon bott i Italien och i Florens under så lång period att det märks att hon kan gatorna och säsongernas skiftningar, även om det emellanåt är ett stereotypt och romantiserat Florens vi får möta.

Detta är den tredje boken om den före detta polisen/numera privatdeckaren Cellini. Här är det en ung kvinna som kommer till Sandro för att be om hjälp med att hitta hennes fästman. Kvinnan, Anna, är höggravid och förväntas föda när som helst och fästmannen verkar ha gått upp i rök. Trots att Sandro inte vill vara cynisk kan han inte hjälpa att han tycker Anna verkar naiv och att det är högst troligt att mannen försvunnit av egen fri vilja och inte råkat ut för en olycka, som Anna tycks tro. En noggrannare titt på fallet leder dock till att Sandro får revidera sin uppfattning för mer än en lös tråd står att finns. Mannen verkar inte existera så som Anna beskriver honom för antingen är det en gift bankir som även han verkar ha försvunnit spårlöst, eller någon som stulit hans identitet men var har i så fall bedragaren tagit vägen? Spåren leder även till andra dödsfall och skumraskaffärer inom bankväsendet och fastighetsbranschen.

Jag tycker verkligen väldigt mycket om Sandro Cellini, den åldrade deckaren med det stora hjärtat som ständigt vinner över bankkontot. Han känns som någon man vill ha på sin sida. Ingen superhjälte eller actionfigur, även om han inte är främmande för att använda våld om nöden kräver trots sin numera lite högre ålder. Han hankar sig fram med hjälp av sin fru och sin assistent, Guili, som även är det närmaste paret kommer en dotter. Det här är dock inte den mest spännande av böckerna hittills, emellanåt går det lite på tomgång. Inte en jättebra egenskap hos en deckare när man är lite lästrött och mest vill ha lite förströelse.

Anna känns lite platt som karaktär och man lär sig egentligen aldrig riktigt att bry sig om hur det går för henne, istället är det en av de unga anställda på banken som ledtrådarna leder till som blir den som fångar intresset. Roxana, banktjänstekvinna, förbisedd i befodringsledet, engagerar sig i sin chefs försvinnande, vill hjälpa Cellini så gott det går och utsätts också själv för en hel del prövningar. Hon lever ett ensamt liv med sin åldrande mamma och hon börjar tvivla på att hon någonsin kommer att träffa den rätte och har ingen direkt umgängeskrets att tala om. Det är också avsnitten om Roxana som gör att man läser vidare, men det hjälper inte upp en deckare som visserligen inte är dålig, men heller inte engagerar enormt. En typisk mellanbok, men om man vill följa böckerna om Florens-deckaren Cellini så är det absolut inte fel att läsa den. Jag rekommenderar som sagt dock de tidigare i serien med mycket varmare hand. De är riktigt bra!

Se även

A time of mourning

A fine and private place

Inga kommentarer: