torsdag 18 oktober 2012

Militanta veganer och kriminella tonåringar

Cell grön av Christina Wahldén (2001)

Precis som Fru E så ska vi snart ha författaren Christina Wahldén på besök här på biblan. Därför tänkte jag att jag skulle läsa in mig lite mer på hennes böcker. De är relativt lättlästa så man läser några stycken på en vecka, vilket det ju kan vara värt, även om jag redan läst en hel del av dem.

Cell grön är en av Wahldéns första böcker och det märks att den tar upp en problematik som inte riktigt är helt aktuell längre. När jag gick på gymnasiet var militanta veganer sprängstoff i nyheterna. Umeå var en stad som man främst tänkte på i samband med djurrättsaktioner och utsläppta minkar. Jag var djupt övertygad om djurs rättigheter, vegetarian och hade några kompisar som även var veganer. Ingen av oss var särskilt militant dock, om man inte räknar att dela ut flyers under vindrutetorkarna på bilar som militant.

Problematiken i den här boken är egentligen två. Dels är det en bok om djurs rättigheter och päls- och köttindustrin, en diskussion som har kommit långt mycket längre än den hade för 15 år sedan, dels är det en bok om vad man är beredd att göra för den man älskar. Hur mycket man är beredd att ge upp av sig själv och kompromissa.

Emma går på gymnasiet, har alltid högsta betyg på alla prov och har aldrig haft någon pojkvän. Det är inget som bekymrar henne jättemycket dock, det kommer tids nog och hon har sin bästis Moa. Båda tänker plugga till veterinärer efter gymnasiet och satsar på så bra betyg som möjligt. Naturligtvis kommer det en kille i vägen dock, för när den snygga coola Jakob börjar i deras klass är det något som händer med Emma. Han säger saker i klassen som ingen annan vågat tidigare, han är entusiastisk och står för sina åsikter om civil olydnad, om att kämpa för det man tror på, oavsett vilka medel man måste ta till och är övertygad vegan med den nyfrälstes glöd. Politik är inte en filosofi, det är något man lever, hävdar Jakob. Emma dras till honom och efter ett tag blir de ihop. Jakob kan vara ganska överlägsen och rent av lite av en översittare. Han bryr sig inte om skolan och Emma blir mer och mer påverkad. Hon börjar skolka, slutar plugga och hänger jämt hemma hos Jakob som påverkar henne allt mer. Hon tycker egentligen att hans veganmat är ganska äcklig och blev jättearg när han slängde hennes sprillans nya skinnstövlar. Hur skulle hon kunna veta att det finns stövlar som är gjorda av annat än skinn? (seriöst, hon tror de är av papper) och snart dras hon även in i en del illegala aktioner…

Det slutar ganska illa för Emma och Jakob visar sig förstås vara en skitstövel som manipulerat henne totalt, enbart för sina egna syften. Frågan om hur lätt det är att ge upp sig själv och maktförhållanden i relationer är naturligtvis jätteviktig och superaktuell. Jakob hade egentligen lika gärna kunnat vara knarklangare, miljörättsaktivit eller bara rätt och slätt en ganska självupptagen tonårskille utan några speciella åsikter, det är egentligen inte viktigt i sammanhanget. När sätter man stop? Och hur? Och kan man hindra sig när kärleken gör en så blind att allt annat tappar betydelse? DET är intressant och är tyvärr inte riktigt något som Wahldén tar upp så mycket ändå. Mer än att Emma ångrar sig och inser att hon handlat fel i slutändan. Djurrättsrörelsen skildras däremot allt annat än nyanserat. Det är ok att vara vegetarian eller äta ge upp rött kött, men äta kyckling, det är veganism som är extremt och orimligt och fel. Det är självklart att man ska få ha korvstånd där man inte vet var köttet kommer ifrån, veganer är bara obildade ligister som vill släppa alla husdjur fria, trots att de inte klarar sig själva. Det är faktiskt den bild man får och den gör mig naturligtvis ganska arg. Varför måste det vara så svartvitt, när aktivisterna i boken skildras som orimliga just för att DE ser världen helt i svartvitt?? Men det är som sagt också en bok som har rätt många år på nacken och vi har kommit en bra bit sedan dess. Alla som är aktiva i djurens rätt är inte kriminella, snarare tvärt om många ganska blödiga mesar. Vi tänker mer på var maten vi äter kommer ifrån, inte bara köttet utan även allt annat, både för vår hälsa och för miljöns skull. Jag tycker med andra ord inte riktigt att den här boken har överlevt tidens tand, undrar om Wahldén skulle format den här boken likadant om hon hade skrivit den idag.

1 kommentar:

Leah sa...

Jag tror att uppfattningen kring vegetarianism respektive veganism var extrem i sig förr. Jag var själv vegetarian under mina tonår - ungefär tio år sedan - och folk trodde att jag hade vissa åsikter som jag inte ens hade.

Det är väl problemet med stämplar i sig. Jag är inte vare sig vegetarian eller vegan idag men jag äter gärna vegansk kost för att bidra till ett bättre leverne, både för mig själv och min omvärld. Det behöver inte vara allt eller inget.

För mig passar denna deltidsveganism eftersom jag har en familj som äter kött. Det går alltid att lösa genom dubbla middagar men det administrativa kring det är oerhört jobbigt ovanpå allt annat som man bör och ska göra. Så tycker jag i alla fall. :)

Tack för att du delade med dig av boken! Det var verkligen intressant att läsa.