Detta är en av Waldéns bättre böcker i mitt tycke. Man känner verkligen med Rona, bokens huvudperson, en 16-årig flicka från Afganistan som har huvudansvaret för sin stora familj och förtvivlat försöker få tid och möjlighet att även gå i skolan. Rona är 16 år gammal och kom till Sverige med sina föräldrar för endast några år sedan. Hon är hårt hållen och enda anledningen till att hon överhuvudtaget får gå i skolan är att hennes pappa förstått att det är lag på det i Sverige. Läxor är däremot totalt onödigt, hon ska ju ändå bara gifta sig. Rona däremot, hon drömmer om att bli läkare och hjälpa sitt folk i framtiden. Hon sitter i skolbiblioteket mellan 16-17 på eftermiddagarna och läser, för hennes lärare har lyckats lura i Ronas pappa att det är då dagen slutar, så Rona ska ha en chans att få några läxor gjorda.
Där upptäcker hon även Jonas Hassen Khemiri på en affisch, en ung snygg författare som Rona i hemlighet river ut ett foto från en tidning på och sparar. Om hennes pappa kom på henne skulle hon få så mycket stryk att hon inte skulle kunna gå på flera dagar, men det är det värt. Och Khemiri är ju författare, inte bara någon vanlig popsångare eller filmstjärna!
Redan i bokens inledning förstår man att något kommer att hända som går galet. Rona befinner sig ute på sin balkong, men äldsta brodern fullkomligt rasande framför sig. Vad vi inte vet är hur det går för Rona, men med tanke på att boken heter "Fallen flicka" och berör ämnet balkongflickor som var ganska stort i media för några år sedan, så kan man räkna ut att något kommer att åka över kanten i alla fall..
Det är en på många sätt tragisk och djupt sorglig bok som ju tyvärr berör många flickors vardag. Jag gick själv på en skola med nästan uteslutande invandrare när jag gick i skolan och minns att en del av mina vänner hade det helt annorlunda än jag, men ingen som levde på det här viset. Allt Rona vill är att gå i skolan, själv välja vem hon ska gifta sig med och när och träffa sin bästa vän någon gång ibland. I hennes familj räknas allt det som trots och olydnad.
Jag tycker som sagt att Wahldén skriver som mest engagerat när det gäller invandrarfrågor och flickors utsatthet och det här är inget undantag. I slutet av boken får vi mängder av referenser till personer och ställen som Wahldén pratat med och dit man kan vända sig om man behöver hjälp. Kanske inte de som behöver det upptäcker den här boken, men kanske någon av deras vänner gör det. Och i vilket fall är det en spännande och bra bok.
Undrar förresten om Khemiri har läst den här boken och vad han i så fall tycker om att bli idoliserad på det här viset.:) Jag menar, han måste ju vara medveten om att det finns en ganska stor fan-skara flickor, tjejer, kvinnor, tanter osv som är mer än förtjusta i honom som person också och inte bara i hans böcker. Så här uttalat har jag nog inte sett det dock, att sätta upp idolfoton i skåpet liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar