torsdag 25 oktober 2012

Exmoor revisited

Ni älskar dem inte av Belinda Bauer

Jag ligger lite efter i recenserandet här känner jag. Bara att komma igen och pytsa ut. Här är en bok som förtjänar att bli skriven om dessutom och det är säkert en månad sedan jag läste ut den. Mins! Detta är Bauers tredje bok om det lilla samhället Exmoor, vid Exmoorheden i England. Jag hade inte förväntat mig att hon skulle återvända till samma plats egentligen i tvåan och jag hade definitivt inte förväntat mig att hon skulle återvända till samma personer som här, i den tredje boken! Jag vet att det har rått lite delade meningar om den här bokens kvaliteter, men jag måste säga att det kanske är min favorit av de tre trots en del invändningar, faktiskt. Helt enkelt för att jag tycker den är rent ut sagt skitspännande och den jag har svårast att lägga ifrån mig av de tre! Och jag gillar att Stephen, den lilla killen från första boken, nu är tillbaka med buller och bång som en stark tonåring med en rejäl personlighet! Jag gillar honom skarpt.

En person som jag är mer förvånad över att stifta bekantskap med igen däremot är poliskonstapel Jonas Holly från förra boken. Jag funderade länge på hur i hela friden det skulle gå att skriva en bok om honom utan att först dra hela historien i förra boken igen och dessutom totalt förstöra den för de som ännu inte läst den. Det senare ett mindre problem i och för sig, sådant får man räkna med när man läser serier, men att introducera honom igen utan förkunskapen kändes mycket konstigt. Och med förkunskapen nästan ännu konstigare. Dessutom gillar jag inte hur hans karaktär utvecklas faktiskt. Jag har helt enkelt lite svårt att köpa den, den känns inte trovärdig. Stephen däremot, hur sannolik eller osannolik han än är så köper jag honom som tonåring rätt av!

Men till intrigen. En ung flicka kidnappas en dag från bilen där hon sitter och väntar på sin pappa. Kvar lämnar kidnapparen bara ett meddelande: Ni älskar henne inte. Det blir det första i en hel serie kidnappningar av barn i området och polisen står helt handfallen. Man har inga spår efter vart de kan ha tagit vägen, motiv eller vem som kan ligga bakom. Ingen begär någon lösensumma. Ett efter ett försvinner barnen och åter igen hamnar Exmoor i riksmedia. Jonas Holly, som varit sjukskriven sedan sin frus dör för mindre än ett år sedan kopplas förstås in på fallet tillsammans med ett flertal poliser i högre rang. Men är han rätt person? Eller kanske rent utav den siste som bör sättas på fallet?

Mitt i boken tar historien en vändning som jag verkligen inte hade kunnat förutse och vi slipper faktiskt vänta ända till slutet innan vi får veta hur det hela ligger till och vem som ligger bakom. Det är inte en ”who-done-it” i den bemärkelsen, men jag gillar det skarpt. Istället får vi följa händelseförloppet även från flera håll och även veta orsaker och tidigare händelseförlopp som man annars lätt kan bli tvungen att hoppa över om man väntar in i det sista med att avslöja den skyldige. Jag gillar att Bauer dessutom verkligen får mig att förstå och ett tag hejar jag nästan på den skyldige.

Ett varningens finger dock. Om man som jag inte är helt förtjust i djurvåld så ska man vara beredd på en del känsliga scener. Pappan till den första bortrövade flickan är till exempel överordnad för ett jaktlag som medför en del moment man kanske ska hoppa över, alternativt läsa när man sitter hemma i trygghet och kan leva med att tårkanalerna fylls.

Jo, Bauer håller stilen. Helt klart! I nästa bok tror och hoppas jag dessutom att en del nya karaktärer kommer att introduceras även om jag tror att Stephen och hans lillebror kommer att komma tillbaka.

3 kommentarer:

Fru E sa...

Det är helt klart så att man bör läsa dem i ordning för att förstå allt. Jag gillade nog den här sista delen bäst och hade inga problem med att hänga med i Hollys olika personligheter. På ett sätt både hoppas jag och inte hoppas att Shipcott och dess invånare är tillbaka i nästa bok. Jag gillar också Stephen, men tror att jag kan lämna honom nu, innan det blir för mycket av återvinning.

PS. Jag ligger också efter i bloggandet. Helt omöjligt att hinna med just nu, tycks det som.

Fru E sa...

Inget fredagsinlägg??

Bokomaten sa...

Ja, i ordning ska man definitivt läsa dem. Bauer skulle ju kunna lösa "problemet" så också att hon väljer att fortsätta använda sig av Shipcott men med andra invånare, alternativt ex skriva om en annan stad som någon av invånarna (ex Stephen eller hans flickvän) när de flyttar och kanske börjar plugga/jobba på annan ort.

Och nä, förra fredagen skrev jag att jag helt enkelt haft för tajt med tid på sistone för att få ihop några fredagsinlägg. Möten hela dagen på jobb mm. Därför valt att lägga fredagarna lite på is ett tag och kanske tar upp dem igen om ett tag.=)