tisdag 18 september 2012

Ugglor gråter - Janet Frame

Wow! Det finns inget annat sätt att beskriva det på. ”Ugglor gråter” kom ut så tidigt som 1957 och var Janet Frames första hela roman. Redan tidigare hade hon gett ut noveller och texter som prisats och även gjorde att hon slapp ut från det mentalsjukhus där hon bodde under många år. Att en roman kan vara så här fulländad och fantastisk utan att personen gett ut något längre tidigare är bara fantastiskt.

Frame beskriver livet för den lilla familjen Withers på Nya Zeeland. Fattigt är bara förnamnet och de fyra barnen har alla sina egna svårigheter att tampas med. Äldsta flickan Francie tvingas sluta skolan redan vid 12 års ålder och växer snabbt upp. Hon får jobb som hemhjälp i en familj, köper byxor till sina föräldrars förfäran och börjar umgås med pojkar. Tyvärr dör Francie i en tragisk olycka på soptippen är barnen sprungit runt under hela sin uppväxt, och hennes död påverkar naturligtvis hela familjen på olika men alla lika starka sätt. 20 år senare får vi åter träffa lilla flickan Chics, som numera är gift, mellanpojken Toby som har epilepsi och alltid haft lite svårt för sig också Daphne, som plötsligt blev äldsta flickan i familjen när Francie gick bort. Daphne som tagit livet hårt och sitter inspärrad på mentalsjukhus.

Det är också skildringarna av Daphnes liv som vuxen som är de som berör mig mest. Alla tampas de med sina egna problem, både under uppväxten och i vuxen ålder, även föräldrarna, men Frame lyckas ändå skildra det med ett så vackert bildspråk att man häpnar och läsningen blir ett nöje trots den fruktansvärda misären. Daphnes fantasivärld, ofta hemsk, flyter fram över sidorna. Trots alla liknelser och det ofta väldigt utsvävande språket så blir läsningen aldrig särskilt svår. Det känns lättillgängligt trots de tvära kasten och drömska bilderna.

Jag ser mycket, mycket fram emot att läsa de andra böcker av Frame som Modernista ger ut i höst. ”Doftande trädgårdar för de blinda”, ”Vid alfabetets gräns” och ”Ansikten i vattnet”. Tillsammans med ”Ugglor gråter” är det dessutom första gången de ges ut på svenska, med undantag för Ansikten i vattnet.

Recex från Modernista

3 kommentarer:

Fru E sa...

Har varit nyfiken på Janet Frame länge... Detta stillade inte precis min nyfikenhet!

Bokomaten.. sa...

Ja, jag har haft tur på sistone, blivit helt förälskad i flera böcker. Frame är helt klart en ny favorit!

Chicken sa...

hoho! nu blev jag extra peppad på att läsa Janet Frame boken som jag har i min att-läsa lista. :)