måndag 24 september 2012

Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann

Tigrar i rött väder är inte bara en fantastisk titel utan även en riktigt bra bok. I beskrivningen av boken läser jag att någon kallar den för ”en gammeldags roman i bästa tänkbara bemärkelse” och det stämmer verkligen precis. Det går egentligen inte riktigt att placera den i något annat fack. Det är lite thriller, lite en uppväxtskildring, liten en familjesaga, historien om ett samhälle under förändring och en berättelse om vad livet kan göra med oss.
Mot slutet av 2:a världskriget träffar vi först de unga kvinnorna Nick och Helena. De är kusiner, men har vuxit upp så tätt att de ser varandra mer som systrar och delar hemligheter och förtroenden med varandra. När vi träffar dem är de några och 20 år, det är en stekande het sommar och de bor tillsammans i familjehuset Tiger House på Östkusten i USA. Nicks man är ute i kriget och Helena som redan hunnit bli änka har fått nytt hopp och ny fästman. Livet är snålt och de längtar efter något bättre, men de har varandra och ägnar kvällarna åt att svalka sig med gin och planera framåt. Båda är oroliga för vad som ska hända, men längtar efter att kriget ska ta slut.
Därefter får vi åter stifta bekantskap med kvinnorna, först drygt 10 år senare och sedan igen på 60-talet. Livet har inte blivit som de hoppades. Båda är mödrar och Helena har flyttat till Hollywood med sin man som ständigt hoppas på nya projekt som misslyckas gång efter annan. Boken är uppdelad i fem delar, en för Nick, en för Helena och därefter för Nicks dotter Daisy, Nicks man Hughes och slutligen Ed, Helenas son.
Andra gången vi träffar kvinnorna så har de som sagt fått barn, som även vuxit upp och blivit tonåringar. Ed är en annorlunda pojke som har svårt att få kontakt med andra människor men han avgudar Daisy som försöker inkludera honom när hon kan, men besväras av att han sticker ut. De är åter i Tiger House och det är sommar. Livet kretsar kring tennislektioner, cocktailpartyn och Daisy håller så smått på att upptäckta pojkar och försöka bli vuxen. Under en promenad gör Daisy och Ed en makaber upptäckt som för alltid kommer att förändra livet för familjerna. Den unga spanska husan hos en av grannfamiljerna har blivit brutalt mördad. Vem som utfört det hemska dådet kommer aldrig fram, men hemligheter avslöjas och bara vetskapen om att det bor en mördare i deras grannskap är hemsk nog för att förändra hur de ser på varandra.
Det är egentligen ingen deckare även om det förekommer ett brott i boken. Mordet är snarare bara en av alla ingredienser som gör att vi lär känna de olika personerna i boken och deras allt mer skadade psyken. Helena är olycklig i sitt äktenskap, men 50-talets konventioner gör att hon gör allt för att hålla skenet uppe. Även Nick och hennes man har problem och det sätter sina spår även i barnen som växer upp.
Det är faktiskt ganska otäckt även om det inte är en renodlad thriller. Och det är de vardagliga oroligheterna som biter i en nästan mest. Man får känslan av att det är ett samhälle som inte är helt vänligt inställt till sina medborgare. Vare sig det är 40-, 50- eller 60-tal. Obehagskänslan finns där hela tiden man läser. Man får känslan av att där egentligen inte finns några verkligt lyckliga människor. Ändå är det karaktärer som engagerar och ständigt driver en vidare att läsa. Dessutom vill man faktiskt veta vad som hänt den unga husan och vad det är som pågår i Helenas familj egentligen.
Det är en annorlunda men mycket, mycket intressant bok som jag nog inte ens hade upptäckt om inte Modernista hade erbjudit ett rec-ex. Beskrivningen av den låter glamourös, men det är allt annat än vad den är. Snarare väldigt melankolisk och ruggig men också väldigt bra.

3 kommentarer:

Stringhyllan sa...

Jag håller också på att läsa den här. Tycker den verkligen är sådär. Men fint nytt typsnitt du har på bloggen!

Bokomaten sa...

Tackar.=) Jag gillar den som sagt, men det krävde nog att jag satt och läste den ganska intensivt, annars hade jag nog haft lite svårt att hänga med. Och tyckte ju att den var sjukt obehaglig, större delen av boken, men gillade ändå som sagt.

Lena sa...

Har sett denna hos fler bokbloggare. Kan nog vara något för mig!