onsdag 19 september 2012

Now you see me, now you don´t..

Nu ser du mig av S J Bolton

Jag skulle kunna skriva världens kortaste rec på den här boken. Det mest spännande jag läst på… ja, jag vet inte hur länge, faktiskt! 3o sidor in i boken är jag fast och sitter på helspänn. Varje SIDA får mig att vilja läsa vidare och är så spännande att det kniper till i magen och jag läser tills ögonen blöder!

Jack the Ripper härjar igen i London men attackerar inte prostituerade den här gången utan medelålders välbärgade damer. Det är i alla fall vad det ser ut som till en början, och den unga polisen Lacey Flint dras in på ett ytterst makabert sätt. Redan på första sidan sprutar blodet då Lacey bokstavligen får en kvinna över sig när hon en kväll är på väg till sin bil. Först förstår inte Lacey vad det är som händer. Det står en kvinna vid hennes bil, som att hon ville fråga om vägen, men sekunden efter så ser hon. Kvinnan har blivit uppsprättad och halshuggen och dör samtidigt som hon faller över Lacey och ett blodbad utan dess like inleds. För det är naturligtvis inte försa offret och Lacey får små meddelanden, som att mördaren hade något personligt emot just Lacey.

Jag brukar ganska ofta räkna ut hur deckarhistorier hänger ihop och vem mördaren är, men om deckaren är välskriven och även har andra kvaliteter så brukar det inte göra mig så himla mycket. Den HÄR boken däremot, är så skickligt uppbyggd att jag faktiskt blir säker på det hänger ihop hur många gånger som helst och sedan motbevisas efter någon sida igen. Inte förrän på de absolut sista sidorna förstår jag fullt ut hur det ligger till och då har min hjärna hoppat runt så många varv att jag hunnit glömma om jag någon gång varit inne på den teorin eller inte. Har jag det så har jag i vilket fall som helst förkastat den tidigare så överraskad är helt klart ordet. På helt rätt sätt.

Och då har jag inte ens nämnt Jack-the-Ripper-kopplingen som gör den här historien så ännu mycket mera smaskig. Victoriana-porr är sällan fel och Jack the Ripper ÄR fascinerande. Det går inte att komma undan. Det var nog det som från början fick mig nyfiken på den här dessutom och gjorde att jag ville läsa den.

En annan sak jag tycker mycket om är när det finns flera spår att följa. Flera sannolika vägar att gå i en berättelse som gör att man inte förrän en bra bit in misstänker vad som kan ha verklig relevans.

Det finns dock en detalj som stör mig inte så lite. Jag misstänker att det är en korrläsningsmiss i översättningen, men skulle vilja kika på den engelska versionen för att vara säker. Datumen i den här boken är helt käpprätt åt helsike. Till en början när jag kollar kalendern så verkar datumen följa 2012 års kalender. Dvs den 19 september är en onsdag och den 20 september en torsdag. Vid något ställe är det dock 10 dagar mellan den 10:e och 30 september, det är den 6 oktober tre dagar i rad, de går och lägger sig en söndag och vaknar upp en lördag osv, osv, osv… Det är inte en gång, det är OFTA. Framför allt i andra halvan av boken. En typisk sådan detalj som jag inte kan hjälpa att jag hänger upp mig på och det stör mig i läsningen tyvärr. Verkligen tyvärr, för det är en så sjukt spännande historia att jag inte vill ha någonting i vägen som stör mig. Jag kan inte komma ihåg när jag läste en bladvändare av den här kalibern senast. Jag vill ha mer NU, tror definitivt inte jag kommer kunna vänta tills nästa del kommer på svenska. LÄS, för 17 gubbar!

1 kommentar:

Lingonhjärta sa...

Vet du, jag fick lånat hela serien igår av en fellow boknörd och Boltonfantast och slängde mig på Dead Scared i och med att jag såg hos Dark Places att den skulle vara den läskigaste plus att den är en fortsättning. Efter typ två sidor var jag fast. Köp in för bövelen, köp in!