torsdag 14 juni 2012

Ut ur skuggan av Jessika Kolterjahn

Förra hösten läste jag Nattfjäril av Kolterjahn och älskade den. Älska är väl egentligen fel ord för det är en väldigt lågmäld historia och då tyckte jag nog först bara att den var riktigt bra. Så här ett bra tag efteråt så kan jag säga att den fortfarande poppar upp i tankarna då och då som en bok jag verkligen gillar och hoppas att fler läser. Då fick jag tips om att även läsa den här boken som Kolterjahns gett ut ett par år tidigare. Sagt och gjort, jag gick till bokhandeln och snappade åt mig ett exemplar men sedan har den blivit liggande av någon outgrundlig anledning.

Vi får lära känna Agnes, en ung kvinna i 20-talets Stockholm. Hon har en äldre bror, en mamma som inte älskar henne, en sträng far och inte särskilt många vänner. Hon lever ett ensamt liv nu sedan hon slutat skolan och inte vet vad hon ska ägna dagarna åt. Av sin morfar får hon en kamera, en Leica, som hon börjar arbeta med allt mer. Efter ett tag får hon plats som assistent hos en fotograf i stan och hon trivs allt bättre med sin kamera. Den blir hennes vän. På en fest blir hon presenterad för en kvinna, Claire Lagher och när Agnes av misstag får se Claire kyssa en annan kvinna i ett hörn på festen går en ilning igenom henne. Det är början på en farlig väg för Agnes men också ett uppvaknande.

Det är oerhört mycket tidsanda och atmosfär i den här berättelsen som handlar om ett ämne som jag tror inte är så ofta behandlat i svensk litteratur. Samtidigt är det bara en enkel historia om att hitta sig själv, om att livet kan ge en många törnar och vara grymt orättvist. Även detta är en ganska lågmäld berättelse och jag gillar det. Mycket, faktiskt. Jag hoppas verkligen att Kolterjahn kommer med fler böcker för jag blir inte mätt. Jag vill bara flytta in i berättelserna och bli omsluten av pärmarna. Jag tycker om karaktärerna och vill gärna umgås mer med dem samtidigt som jag tycker formatet på böckerna är precis lagom. Det hade absolut inte blivit bättre om det var längre än så här. Det hade nog inte kunnat bli bättre på något sätt alls faktiskt. Det är perfekt som det är redan. Skärpning Jessica! Sätt dig vid skrivbordet och ge oss mera!

4 kommentarer:

Anna (Bokstävlarna) sa...

Håller helt med om allt du skriver. Det är väldigt lågmält men så himla bra och välskrivet. Stämningarna, miljöerna, språket. Jag vill också ha mera av Kolterjahn!

Pomegranate sa...

Ja, visst är den bra? Någon skrev att den kändes som en fortsättning på Maria Gripes skuggserie, och det håller jag med om. Tidsperioden såklart men framförallt stämningen och den där lågmäldheten som på något sätt understryker de starka känslorna. Vill ha mer! Nu!

Bokomaten.. sa...

Där är ju du, Pomegranate! Long time, no see!

Visst hoppas vi att Kolterjahn lyckas få färdigt något mer? Hon är ju verkligen en talang! Förstår lite kopplingen till Skuggserien faktiskt, även om det här är betydligt vuxnare. Men som den vuxna fortsättningen, lite grand, kanske?

Eli sa...

Åh, gillade också verkligen båda böckerna. De är otroligt fina :)