onsdag 13 juni 2012

Sharp objects (Vass egg) av Gillian Flynn

Det finns hajpade böcker också finns det HAJPADE böcker. Eller författare kanske är mer rätt formulerat. Gillian Flynn kanske inte har fått massiv mediauppmärksamhet, men i bloggsammanhang är hon en kändis. Jag köpte Sharp Objects redan för ett år sedan, men som många böcker har den blivit liggande ett tag då det alltid har kommit något mer pressande före.
Camille Preaker är journalist på en liten dagstidning i Chicago. När ett litet barn kidnappas från Camilles hemby och senare hittas mördad på ett mycket bestialiskt sätt så ger tidningen Camille i uppdrag att ta reda på vad om hänt. Bara ett år tidigare kidnappades och mördades en annan flicka i det lilla samhället och alla tror egentligen att de båda morden är sammanlänkade på något sätt.
Camille vill verkligen inte återvända till sitt hem och det är mycket motvilligt hon flyttar in hemma hos sin mamma, mammans nya man och deras dotter, Camilles halvsyster. För många år sedan dog Camilles andra lillasyster och det är ett trauma som skadat och påverkat alla i familjen. Camille har åkt in och ut ur olika psykiska institutioner hela livet och hela hennes kropp är sönderskuren då Camilles sätt att hantera ångest oftast är att skära sig själv. På ett mycket speciellt sätt. Hon rispar in ord över allt på sin kropp och det är mycket filmiskt skrivet hur orden ofta blixtrar till då hon hamnar i situationer där hon känner sig obekväm. Fenomenenet är intressant men just de situationerna är faktiskt inte helt bra beskrivna. Det känns lite som en dålig Hollywood-deckare när orden flashar till på Camilles kropp, men att hon tatuerar in ord och sedan väljer journalistiken som yrkesbana tycker jag är intressant. Det hade Flynn gärna fått gå lite djupare in på.
Det blir spännande. Riktigt spännande till och med och jag sträckläser från morgon till kväll en hel söndag då jag ligger sjuk. Tråkigt nog räknar jag dock ut slutet alltför snabbt, jag börjar misstänka en bra bit innan halva boken gått. Relationerna mellan människorna är ändå intressanta att läsa om dock även om jag faktiskt tycker att de skildras lite platt emellanåt. Men det är ju onekligen något som håller mig fångad. Det är inte bara det att jag inte kan flytta mig ur soffan pga influensa. Kanske inte världsomvälvande men en juste deckare får jag ändå säga. Även om jag blev en aning besviken efter att så många pratat så väldigt väl om Flynn. Så kan det gå när man får upp förväntningarna för mycket innan en bok.

Inga kommentarer: