onsdag 20 juni 2012

Min systers dotter har många pappor av Christina Wahldén


En av de böcker som jag tyckte absolut bäst om under 2010 var Wahldéns bok ”I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig”. Den var fruktansvärt hemsk och behandlade ett ämne som det är ganska tyst om annars, nämligen barnens och kvinnornas situation i konflikten i Kongo. Det här är uppföljaren eller fortsättningen om man så vill på den boken, som handlar om Ombenis syster Maua som plötsligt dyker upp i Sverige även hon, en dag. Ombeni har inte hört någonting om sina systrar sedan hon flydde från rebellerna i djungeln och lämnade sina systrar kvar. Även om hon tänker den förbjudna tanken, att hon hellre hade velat att det var hennes favoritsyster Isabell och inte den sura, tvära Maua som kom till henne så blir hon naturligtvis överlycklig. Maua är dock inte lätt att tampas med. Med sig har hon ett litet spädbarn som vi får veta är hennes andra barn, trots att hon bara är 17 år gammal. Det första dog nästan direkt i djungeln. Vem pappan är vet hon förstås inte, men att det är en av alla de hundratals rebeller som våldtog henne varje dag vet hon, och det gör inte att hon tycker särskilt bra om sitt barn. Maua är svårt skadad av det hon har fått uppleva och när hon flyttar hem till Ombeni istället för att bo på flyktingförläggningen där hon hållit till tidigare så blir livet riktigt jobbigt för Ombeni. Maua skriker, fräser, gör som hon vill och bryr sig inte alls om sitt barn. Men det finns folk som bryr sig mo dem och så småningom börjar det gå bättre för den konstiga lilla familjen.

Jag tycker faktiskt inte alls att det här håller samma nivå som Wahldéns förra bok om Ombeni. Det är fortfarande ett intressant ämne. Delvis får vi ta del av händelserna i Kongo, men framför allt om hur svårt det kan vara för flyktingar som kommer till Sverige och inte har något som helst skyddsnät.

Det är just det dock, det går alldeles för bra och för lätt för Ombeni och Maua. De har vänner som ställer upp och hjälper dem, som fixar jobb, bostad osv för dem och Ombeni börjar till och med tro på att även hon kanske kan träffa kärleken en dag och våga lita på män igen. Den Småländska idyll som systrarna kommer till. Där de får ett litet hos att bo i om de hjälper till med trädgårdsarbete på en gård i närheten. Att alla församlingsmedlemmar välkomnar de med öppna armar och tolererar hysteriska utbrott mm. Jag tycker det är att måla upp en drömbild som jag tror är ganska ovanlig.

Med det sagt så är det hemskt och en verklig ögonöppnare att läsa om de fruktansvärda brott som Maua utsatts för, men det fick vi läsa om även i förra boken. Jag hade förväntat mig mer. Mycket förmodligen för att ”I gryningen” var så otroligt stark. Om ni inte läst den, så läs den istället för den här! Även om detta inte är en dålig bok så är den så mycket bättre.

1 kommentar:

Nilmas Bokhylla sa...

Aldrig hört talas om men har läst en bok av Wahldén innan så kanske borde ge mig på några fler :)