måndag 4 juni 2012

Hur svårt kan de va?

Av Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson

För något år sedan kom det en barnbok som hette ”Ingen ser dig” som var en läskig historia om ett gäng ungdomar som lämnas ensamma i skogen på en överlevnadshajk när deras lägerledare försvinner. Det är en av de mest populära böckerna i mitt skolbibliotek och jag tycker själv att den är riktigt bra, faktiskt och den vann också Bokjuryn 2009 för den boken. Jag kopplade inte alls att det är samma författarpar som även har skrivit den här boken, ”Hur svårt kan de va?” men de påminner inte alls om varandra. Jag blev förstås nyfiken när jag insåg att de var samma duo men det är som sagt var en helt annan typ av bok det här, något jag inte hade riktigt insett innan jag började läsa den.

Vi får följa fyr ungdomar i 9:an på en skola i Stockholm. Julia är den superpopulära snyggingen och Edith är den töntiga tjejen som alltid varit lite utanför. Tills den här sommaren då ingen annan än Julia Och Edith har varit kvar i stan och Julia har tvingats umgås med töntiga Edith trots allt. Julia hoppas på att allt ska bli som vanligt när skolan börjar, Edith tror sig ha en ny bästis.

Daniel är den där populäre killen som är snygg och ytlig kompis med alla, men på fritiden egentligen mest hänger med äldre kompisar och går på gymnasiefester. Björn är den mobbade, den som alltid fått höra alla glåpord, fått ta emot alla sparkar och all psykisk terror.

När skolan börjar är Björn inte där. Läraren säger att Björn är på semester i Florida, men Daniel tycker sig se honom utanför Psyket.

Historien om de fyra ungdomarna och vad som hänt Björn berättas ur var och ens perspektiv i de olika kapitlen. Om man är ute efter en ren tonårsbok om att gå i skolan på högstadiet så blir man nog inte besviken och den är verkligen lättläst, men mer än så är inte det här. Naturligtvis jättebra att läsa när man läser om mobbing och sociala hierarkier i skolan. För även om Björn är den verkligt utsatte så ser man tydligt att även de övriga tre huvudpersonerna har problem med sin självkänsla och att passa in.

Man dras verkligen snabbt in i handlingen och blir nyfiken på att läsa mera, men så värst djupt berörd blir man aldrig. Utom i en scen som jag samtidigt kan passa på att varna för. För här blir det riktigt otäckt. Björn hittar en övergiven kattunge som någon slängt i soporna. Han tar hand om den bäst han kan, men tvingas i efterhand inse att katten hade fått det så mycket bättre om han hade gett bort den så att den slapp bli associerad med honom. För som det är nu råkar den riktigt illa ut, bara för att man vill komma åt Björn. Hur hemskt måste inte det vara att inse!? Att man inte kan komma nära någonting, inte håla något kärt för då riskerar det att förstöras? Att man är farlig för andra för att folk är ute efter en? Så himla hemskt! Den där kattungen är hans enda tröst och sedan känner han sig ansvarig för dess öde. Hu!

Ja, lite kan även den här boken engagera uppenbarligen men i slutändan mest en helt ok ungdomsbok.

Inga kommentarer: