torsdag 3 maj 2012

Min syster är i tusen bitar av Annabel Pitcher

Det här är en helt ny bok av debutanten Annabel Pither. Boken har fått ungdomsklassning även om den handlar om en 10-åring kille som heter Jamie Matthews och tar sig an det mycket svåra ämnet vad som händer när någon i familjen dör.

När Jamie var fem så dog hans storasyster Rose i en terroristattack. Hon sprängdes inte i tusen bitar men väl i ganska många och mamman fick en del att begrava, och pappan som ville kremera henne fick en del i en urna som nu flyttar med dem vart de än åker. Rose tvillingsyster Jasmine lever kvar men tröttnar tillslut på att spela sin syster och klä sig i likadana kläder som de gjorde när hon var tio, bara för att behaga sina föräldrar. När hon fyller femton färgar hon håret rosa och piercar sig och gör revolt. Det blir för mycket för mamman som sticker med en man från sin stödgrupp och Jamie och Jasmine flyttar från London med sin pappa som blir allt mer alkoholiserad. I skolan berättar Jamie inget som sin familj, men det blir uppenbart att han sticker ut. Och samtidigt slåss han hela tiden med tanken att det är något fel på honom som inte kan sörja sin syster. Han minns henne ju inte ens! Istället för söker han vara alla till lags för att göra dem lite gladare. Naturligtvis innebär det att alla istället är miserabla. I skolan blir Jamie mobbad och utsatt och han har bara en bundsförvant. Sunya, den muslimska flickan som Jamies pappa för allt i världen inte får veta något om. Det var ju trots allt muslimer som dödade Jamies syster.

Ja, det kryper lite under skinnet på en det här. Hur den stackars lille försummade killen och även hans storasyster glöms bort i sorgen efter den döda systern. Plötsligt blir hon allt som betyder något och istället för att glädjas åt att de har varandra så faller föräldrarna ner i ett allt mörkare hål där de helt glömmer bort att de har två barn till. Det blir till stor del Jasmine som får ta hand om familjen. Trots att hon förlorade sin tvillingsyster är hon den som tar hand om Jamie och sin pappa när mamman sticker. Sorgligt och förfärligt.

Visst är det fullt av humor och värme också men hela tiden mot en väldigt mörk bakgrund. Jag vet inte vad jag ska tycka om den här boken egentligen för det är förskräckligt och eländigt att läsa och på många sätt väldigt bra och insiktsfullt, men samtidigt blir det faktiskt lite svårt att ta till sig den naiva Jamie emellanåt. Men jag tror också att det kan vara medvetet. För ända fram till en viss händelse på slutet, som förändrar allt för Jamie, så känns det som att man aldrig riktigt kommer någon av karaktärerna inpå livet. Vi får ju bara se alla genom den lille Jamies ögon och man kommer inte riktigt nära honom heller innan den där händelsen inträffar. Sedan brister det dock även för Bokomaten. Jag vet att Pitcher fått mycket ros och uppmärksamhet för den här debuten och det är välförtjänt. Men det är en jobbig bok att läsa, det får man vara beredd på.

3 kommentarer:

Vicky sa...

Det måste vara det tunga ämnet som gör att den klassas som ungdomsbok(?) Det känns inte som något min dotter skulle klara av trots att hon är så läsvan.

bokomaten sa...

ja, Rabén & Sjögren har själva klassat den i 9-12-årskategorin och jag tror nog att en del av dem kan läsa den, absolut. Speciellt kanske om man läser den högt? Ämnet och att det handlar om hela familjen gör dock att jag tycker att den passar äldre också så kan förstå biblioteksklassningen också.

Vicky sa...

Ja, vid högläsning kan man ju definitivt ge sig på böcker som de inte riktigt klarar själva ännu. Och det är ju det som är så kul!! Det händer ju mycket med barnen under åren mellan 9 och 12 - men att ge sig på att förklara terrorism (och de ämnen som ofrånkomlig följer därav som tex fanatisk religiositet) för en nio-åring låter som det ligger utanför deras fattningsförmåga. (fast mina barn har levt (för?) skyddat och tex aldrig sett på tv-nyheter så deras utgångskunskap i sådana ämnen är kanske ovanligt låg) Å andra sidan är det ju inga problem att leva sig in i fantantasivärldar typ HP,så jag kanske underskattar dem...
Lite vimsigt, men det är kul att fundera över dessa frågor! Jag har en svenska kompis här som jag ofta diskuterar barnböcker med och vi tipsar varandra eftersom barnen är kompisar, läser mycket och lånar varandras böcker. Hennes 9-åring hade fått en Bert-bok i present och det kan ju verka oskyldigt och lättläst om man inte själv vet eller kollar bokens innehåll (och hur många föräldrar gör det?). Det är väl mer en tonårsbok för läsovana kanske(?)
Ojoj det blev långt det här :)