tisdagen den 8:e maj 2012

Italienska nerver och viljor av stål

Stål av Silvia Avallone

Den slår en rakt i mellangärdet, skildringen av den lilla arbetarstaden i norra Italien som är som en blandning av Malmö, Sjöbo, Pasta, Ibiza och ett galet hönshus. Framför allt är det här dock en kärleksskildring, något man egentligen inte riktigt inser förrän en bra bit in i boken. Inte en vanlig kärleksskildring, kanske, men kärlek kan ju ta sig så många olika uttryck. Här är det de två 13-åriga flickorna Francesca och Anna, bästa kompisar sedan födseln, som utgör så stor del av varandras liv att de knappt klarar sig utan varandra. Tillsammans är de aldrig utanför. Tillsammans är de aldrig ensamma. Det är galet tragiskt, smutsigt, utsatt, desperat och så himla, himla fint emellanåt.

Anna och France växer upp i den lilla staden som helt domineras av stålverket där i princip alla män som har arbete är anställda. Fattigdomen är stor men vad gör det när den största lyckan ändå är att springa över stranden i bikini och flörta med killar.

Stål utspelar sig 2001-2002. Två år då det inte bara händer mycket i världen utan även två år som totalt förändrar Anna och France liv. De blir inte bara vuxna, de får vara med om saker som är svårt att tänka på även som vuxen svensk. Det är ett hårt samhälle de bor i. Brottsligheten är ständigt närvarande, Annas storebror tar ofta kokain och France pappa slår henne gul och blå. Flickorna hoppas ändå på framtidien, France som ska bli modell och Anna som ska läsa till ekonom eller bli socialminister.

I flickornas närhet finns även de mindre vackra, de avundsjuka som ständigt är utanför men därmed också mindre utsatta. Även de får komma till talls och även om de inte själva inser det så spelar de alla en roll i det lilla samhället.

De första 50 sidorna tänker jag att det inte är så stor skillnad mellan Italien och Sverige ändå. Fattigdom är fattigdom oavsett om solen skiner eller inte. När man väl kommer under ytan på folk däremot så märks det att skillnaderna är stora mellan länderna. Kvinnobilden ser ju framför altl oerhört annorlunda ut i Italien än i Sverige.

Men som sagt, ytterst är det här faktiskt en kärleksskildring av vänskapen och periodvis även ovänskapen mellan två flickor. Även om de är oerhört odrägliga emellanåt så kan inte jag heller värja mig. Jag tycker så oerhört mycket om de här två tjejerna! Jag kan inte sluta läsa! På insidan av omslaget ser jag att detta är Avallones debut och kan inte säga annat än WOW! Galet! Jag förstår att det blev en storsäljare i Italien och hoppas att verkligen att hennes kommande böcker också blir översatta.

2 kommentarer:

Vicky sa...

Verkar vara en riktig höjdare! Tyvärr är min hög med italienska böcker redan alldeles för stor så jag tror jag väntar på filmen som lär komma senare iår och hoppas att den skall vara lika bra som boken :)

Bokomaten sa...

Just det, det har jag ju hört! Hoppas verkligen att den kommer till Sverige också, men det tror jag nog för boken verkar vara lite av en succé även här. Efter att Avallone intervjuades i Babel så har vi flera personer på kö den på biblan i alla fall.