tisdag 15 maj 2012

En enda sanning av Olle Lönnaeus


Handlingen i En enda sanning är koncentrerad kring fyra personer. Mårten Lindgren, en misslyckad konstnär på Österlen med ett antal kvinnohistorier i ryggsäcken och som främst försörjt sig på lite halvkriminella aktiviteter. Hans son, Joel, stack tidigt hemifrån för att fly undan misshandel och fylla men bor även han nu ute på Österlen i ett litet hus och försöker skriva på en roman.

Alldeles i inledningen får Joel ett samtal från sin far som han inte haft kontakt med på 20 år. Ett samtal som gör att han hals över huvud kastar sig ut i snökaos med yxan i högsta hugg för att.. ja, vad är det han tänker egentligen? Rädda sin far? Försvara sig själv? Hämnas? Hur som helst hittar han Mårten hängande i en snara i taket när han kommer fram. Livlös. Snart kommer poliskommissarie Fatima från Ystadpolisen dit och hittar Joel, bakfull som fanken och på väggen står skrivet med röd målarfärg: Ghadab Allah - Guds Vrede!

För en tid sedan skapade Mårten stor uppmärksamhet då han målade ett antal tavlor av profeten Muhammed som gris. Hoten och debattarkilarna haglade och nätet fylldes av hatinlägg. Nu verkar det som att ödet slutligen hunnit ifatt Mårten Lindgren och Säpo kopplas in. Snart har de anhållit en misstänkt, Osama al-Din och Fatima från Ystadpolisen kallas in för att hjälpa Säpo med förhören.

I kort är det alltså dessa fyra personer och människorna runt dem som handlingen koncentrerar sig kring. Joel försöker själv ta reda på vad det är som hänt hans far och vem den man han knappt pratat med på 20 år egentligen var. Han har sin sanning men det är inte säkert att det är den enda, som sagt var. Det är heller inte säkert att Osama är den ende som hade motiv för att döda Mårten och vem är han? Den mystiske muslimske aktivisten som kryper under huden på Fatima och gör att även hon tvingas konfrontera sina religiösta uppfattningar. Och vad är en terrorist?

Jag måste säga att den här boken växte på mig. Den blir mer och mer spännande efter hand och jag börjar intressera mig för del olika karaktärerna. Dessutom är det förstås extra kul att den utspelar sig på Österlen som jag känner ganska väl då jag spenderat många somrar i min barndom hos släktingar på landet och vid havet. Det ger läsningen en annan dimension att känna igen miljöerna och faktiskt en del av karaktärerna också. Inte personerna i sig, men beteende. På författarträffen med Lönnaeus förra veckan så pratade bl a om att det på Österlen finns lite av en machokultur som är ganska djupt rotad. Män är män och inget tjafs, liksom. Det är något jag själv faktiskt känner igen, men som jag också tycker man kan se i den här boken.

Om jag ska säga något negativt så är det att jag gärna hade trängt lite längre ner i Osamas psyke. För vi får faktiskt aldrig riktigt lära känna honom eller veta vem han är. Allt sker på ytan och man vet inte riktigt säkert vad som är sanning och vad som bara är påhitt från hans sida.

En annan sak vi diskuterade på den träffen var att detta skulle vara en ovanlig deckare i den mån att det är personporträtten snarare än själva brottet som är det viktiga. Jag håller inte helt med. Jag tycker absolut att gåtan om vad det var som hände Mårten Lindgren och varför är det centrala även om också är en ursäkt för att presentera de här olika figurerna. Dessutom är det väl ganska vanligt idag med thrillers och deckare där karaktärerna är viktigare än själva brottet?

I övrigt tycker jag verkligen det är en lagom spännande deckare och jag kan absolut tänka mig att läsa mer av Lönnaeus längre fram.

Tack till Damm förlag för recex.

2 kommentarer:

Nilmas Bokhylla sa...

Låter lovande i alla fall.. inte kommit så långt än!

Bokomaten.. sa...

Ja, jag tyckte faktiskt att den tog sig. Alltid känsligt det där när man blandar in terrorbrott. Kan lätt bli.. plumpt.