onsdag 25 april 2012

Utan titel av Anna Charlotta Gunnarson

Utan titel, ja så känner sig bokens huvudperson. När boken börjar fyller hon 16 år och det har gått tre år sedan hennes mamma dog i lungcancer. Ändå kan hon inte sluta tjuvröka som en borstbindare. Eller kanske just pga sin mamma. I övrigt är hon den där lagom tysta, lagom pratiga tjejen som inte sticker ut alltför mycket. Jeans och tröja-typen. Hennes pappa som själv var lite av en punkare som tonåring hoppas förtvivlat på ett tonårsuppror och köper svarta kläder åt henne och hoppas att hon ska skrika FUCK U och visa fingret för honom. Istället bloggar hon om kakor och bakverk och är tyst. En dag träffar hon den 12-årige Mio som också brukar sitta och tjuvröka på samma ställe. De delar ciggaretter och historier om skolan och hur det är där hemma. Mio blir en livlina trots åldersskillnaden.

Man kanske kan säga att det här är boken som tar vid där Thydells ”I taket lyser stjärnorna” slutar. För hur hanterar man sorgen sedan. Inte bara den första uppenbara förlusten utan åren som kommer. Att fylla år utan att mamma är där. Att höra folk säga samma fraser mamma brukade använda. Att komma hem till kompisar och träffa deras föräldrar. Det sliter i kroppen och som vuxen gör det nästan lika ont att läsa om pappan, som försöker allt vad han kan, som är där och som gör alla rätt samtidigt som han själv sörjer så hjärtat slits ur kroppen. Stackars, stackars familj! Sorgen gör inte att de kommer varandra närmare, snarare tvärt om. De slits i sär. Storebrorsan Kalle flyr fältet och flyttar till Umeå och gör att det känns ännu mer tomt. Om jag förstår det hela rätt när jag läser efterordet så blev även Anna Charlotta Gunnarsson av med sin mamma i unga år och boken har varit ett sätt att hantera det.

Visst är det hemskt, men också faktiskt ganska roligt ibland. Man kan inte annat än skratta åt en del klumpiga lärare, pappans tafatta försök att närma sig sin dotter och en nypa svart humor i jargongen i boken. Dessutom haaaglar musikreferenserna och på slutet har Gunnarson samanställt en låtlista. Alltid kul sådant. Boken sluter med en enorm känsla av hopp och jädrar anamma så även om det är en sorglig berättelsekänner man sig ändå trygg i att det kommer att ordna sig. Hon tar makten över sin egen sorg.

Inga kommentarer: