tisdag 3 april 2012

Ur svenska hjärtans djup en gång..

Adonis av Jens Liljestrand

Herre jösses! Hade jag läst Liljestrands bok i höstas istället för nu så hade jag garanterat nominerat den till årets bästa bok när bokbloggarna fick dela ut sitt alldeles egna pris. Som det var så vann Cirkeln av Strandberg/Elfmark istället, vilket förstås också var roligt. Men Adonis tar mig med storm. Jag kan inte sluta läsa och trots att det är en riktigt tjock och tung historia det här så plöjer jag igenom den på en helg. Nästan tur att jag hade skadat handen och inte fick lov att utföra några arbeten.

Liljestrands historia handlar om en manskör på 8 personer som bildas i Lund i början av 90-talet. Sprungen ur Studentsångarna och kryddad med lite anarkist-charm från Smålands nation, spex och en riktig gitarrkille så kallar dem sig för Adonis. Många år senare träffas de åter i en sommarstuga för att prata gamla minnen och åter sjunga ihop men det står ganska snart klart att någonting är fel i gruppen. Parallellt med händelserna i nutid så får vi följa gruppen från de att de bildades till och med slutet och de händelser som slutligen gjorde att de splittrades.


Det märks tydligt att Liljestrand rör sig i för honom väldigt välkända miljöer. Beskrivningarna av platser, fenomen och personer är så isande på pricken att jag inte kan hjälpa att jag funderar på vilka de EGENTLIGEN är även om Liljestrand bestämt hävdar att boken naturligtvis är helt fiktiv, framför allt de övergrepp som sker på ett par ställen i boken. Han har dock fångat maktstrukturerna och vissa personligheter på pricken.

Ja, jag har rört mig del i kretsar som är nära sammanlänkade med de som Liljestrand refererar till, under väldigt många år. Jag har haft fantastiskt roligt men också sett prov mindre sympatiska sidor. Flera av karaktärerna i boken får mig att tänka på vänner, folk jag träffat eller bara folk jag hört talas om och det faktum att jag känner miljöerna så väl gör att händelserna blir 100 gånger ruggigare att läsa om.


Svenska lärosäten tror jag utgör ypperliga miljöer för riktigt ruggiga romaner och jag skulle med glädje läsa lite mer romaner som utspelar sig i Uppsala, Lund eller kanske någon helt annanstans. Deckare med läskiga mord, spökhistorier, historiska romaner och coming-of-age-historier. Kanske en Donna Tartt i Lunda-miljö? Framför allt Uppsala och Lund har ju historia som dryyyper av traditioner, hemliga sällskap och penalism.

Upplägget på Adonis är lite annorlunda. I varje kapitel får en person berätta sin berättelse och det hoppar i tiden, fram och tillbaka på ett sätt som får mig att tänka på ”stream of consciousness” även om det inte alls är texter som liknar Woolf eller Joyce och egentligen ligger rätt långt ifrån deras ”flow”. Det är inte alls svårt att följa dock för hjärnan hoppar fram och tillbaka lika snabbt och lätt som texten.

Jag gillar det här riktigt ordentligt och jag har en känsla av att den här boken kommer att sitta fast i huvudet på mig under lång tid framöver.

11 kommentarer:

Jenny B sa...

Vad roligt att du är så nöjd med boken! Jag har funderat på att läsa den sedan den kom. Det är i Uppsala jag har pluggat, och jag har spelat i studentorkester, inte sjungit i grupp, men jag tror att jag skulle känna igen några situationer och personlighetstyper. I vilket fall som helst så håller jag med dig om att svenska universitet är en miljö där fler böcker borde utspelas. Det är så mycket som står på spel; karriärer, första kärleken, kärleken till kunskapen, och allt detta bland både unga, ivriga människor och äldre cyniska som har sett allt.

I förbigående kan jag säga att jag var på jubileumsfest för min orkester för bara några veckor sedan. Dock kom ingen ångest eller gamla gräl i dagen - bara jättemycket kärlek, spelglädje och goda gamla minnen!

Bokomaten.. sa...

Jag Jag tror du skulle gilla Adonis, faktiskt i så fall. Det är nog hög igenkänningsfaktor när det gäller de allmänna typerna och händelserna om man varit studentaktiv tror jag. Just i dessa kretsar är det dock lite speciellt tror jag då de dels är väldigt mansdominerade och dels att väldigt mycket handlar om prestige.

Men vad kul med återförening! Oftast älskar jag mina återträffar också även om jag ofta träffar många av de vänner jag skaffade mig då, annars också.=)

enligt O sa...

Visst är den bra! Gillade den verkligen. Verkar som om få upptäckt den och det är synd.

Bokomaten.. sa...

Ja, det är verkligen synd för vilken bok! Otäck, spännande och med personporträtt som är på pricken, verkligen! Den borde fått mer uppmärksamhet i alla fall.

Hermia sa...

Jag blir jättenyfiken på boken som passerat lite i skymundan, tror jag. Noterar och ställer den i läskö.

Bokomaten.. sa...

Ja! Vore kul om fler upptäckte!

Lotta - hyllan sa...

Aha? Är den så bra? Kanske jag ska tänka om då, har inte alls känt att det är ngt för mig tidigare.

a-lo (the book pond) sa...

Registrerat, men inte alls känt mig sugen på den här, men din recension var väldigt insäljande :) Jag har ju faktiskt bott i Uppsala några år, delvis pluggat också, så jag tycker alltid det är kul med familjära miljöer. Kanske bedömer om då.

Fru E sa...

Jag tyckte sådär, men då är jag heller ingen "studenttjej". Fick barn alltför tidigt för att vara alltför engagerad i kårlivet och sen läste jag på distans. Förstår att behållningen blir desto större om man läser om hemtama miljöer. Jag tycker att den var sådär och gillade hans novellsamling Paris- Dakar bättre. Men visst kan han skriva!

Spetsig - en bokblogg sa...

Så olika det kan vara! Jag plågade mig igenom boken ... Dock håller jag med om igenkänningsfaktorn - jag är ju infödd Lundabo, student, f.d. kåraktiv o.s.v. så min största behållning av boken var just igenkänningen, skildringen av Lund o.s.v.

Bokomaten.. sa...

Jag tyckte den var magnifik. Utspelar sig i Lund, inte Uppsala dock.

Det är ett par veckor jag läste nu men den sitter fortfarande som en isande kniv i magen på mig när jag tänker på den. Hur vi människor kan uppföra oss mot varanda.