tisdag 17 april 2012

Kall, mörkt och otäckt..

Evig natt av Michelle Paver

Paver är väl mest känd som skapare av Vargbröder-serien. Omåttligt populär och det roliga är att den fungerar i så många åldrar! På biblioteket är den klassad som ungdomsbok men jag vet också att den ofta nämns i barnbokssammanhang för många 11-åringar går igång på den ganska ordentligt. Mer än tonåringarna här i alla fall, till och med. Jag har inte läst någon av Vargbröder-böckerna men jag vet en del vuxna som läst och uppskattat också. De har inte lockat mig speciellt och de säljer ärligt talat sig själva så det har liksom inte behövts.

”Evig natt” däremot, eller ”Dark matter” som den heter på engelska, lockade mig något otroligt när den kom. Det är något med undertiteln ”En arktisk spökroman” som verkligen drar ögonen till sig. Att jag först blandade ihop med Pullmans ”Dark matter”-böcker gjorde ingenting. Det hjälpte nog bara till för att jag skulle få upp ögonen för den här boken. Och även om de är totalt olika finns det faktiskt andra likheter. Båda utspelar sig delvis på Svalbard, t ex.

En liten expedition forskare beger sig till Arktis ifrån London. Landskapet är kargt och gruppen är otursförföljd. Redan innan de beger sig från det lilla fiskesamhället i Svalbard till den punkt de beslutat sig för, Grohuken, förlorar de ett par man. En måste stanna hemma pga dödsfall i familjen och en man bryter benet innan avfärd. Återstår endast tre man och den skeppare de anlitat och hans besättning. När mannarna får höra vart de ska bege sig blåvägrar de dock. Kaptenen, Mr Ericson, varnardem och försöker övertala dem att åka någon annanstans. Varför de bör undvika Grohuken är det däremot ingen som riktigt vill klämma ur sig.

Efter många mutor och tjat kommer de dock dit och besättningen lämnar de tre männen där för att övervintra. Ett helt år ska de vara iväg och rapportera hem med jämna mellanrum. Huvudpersonen Jack, vars dagbok det är vi får läsa, märker dock att något inte står rätt till. Han känner en överväldigande skräck och tycker sig se en man där ute på isen. Något han inte vågar berätta för de andra. När de övriga två måste åka tillbaka pga sjukdom så blir Jack ensam. Ensam med det onda som finns där ute på isen. Och dagarna blir allt kortare. Snart kommer det vara totalt mörkt, dygnet runt.

Det är så krypande läskigt att jag får ont i magen bara jag skriver det. SÅ –HIMLA –OTÄCKT! Isoleringen, det karga landskapet, kylan och mörkret… Gjorde åter igen misstaget att läsa en läskig bok när jag var i sommarstugan och hoppade högt av varje litet ljud hela tiden. Boken utspelar sig på 30-talet, strax före kriget när kommunikationerna inte var de bästa och desperationen faktiskt också var större för vissa. Jack åker med expeditionen, inte bara av intresse som de övriga som tydligt är från överklassen. Nej, Jack behöver pengarna och känner dessutom hela tiden ett behov av att hävda sig, bevisa sig inför de andra då han är i underläge pga sin klass. Det gör att han stannar ute i isoleringen långt efter varje normalt funtad människa skulle stannat. Djädrarns vad läskigt det blir. Just det är okända krypande hotet tycker jag kan vara något av det läskigaste att läsa.

Ytterligare en liten varning till känsliga personer också dock. Männen har ytterligare ett sällskap där ute på stationen. Ett stort gäng Siberian Huskys, framför allt den lille valpen Isaak, håller dem sällskap och som känslig för det här med djur så oroar i alla fall JAG mig hela tiden för hur det ska gå för de stackarna.

6 kommentarer:

...med näsan i en bok... sa...

Tack för tipset! Den här ska jag komma ihåg!

Bokomaten.. sa...

Gör det! den är väl värd att läsa trots att den itne är så himla tjock!

Calliope sa...

Alltså, jag måste ju ta tag i den här nu ... Den ligger och väntar i paddan och alla säger att den är fantastisk. Ska kanske vänta tills jag vet att jag har konstant sällskap i minst en vecka, dock :)
Mvh, Räddhare

a-lo (the book pond) sa...

Åhhh, något riktigt läskigt. Precis vad jag vill ha!

Lingonhjärta sa...

ÅH den är så bra och vad lustigt att du rec-ar den nu för sitter precis och skriver på min rec. Håller med om att den är riktigt otäck fast den fick också mig att längta hem till svensk vinter. Helt knäppt :)

Bokomaten.. sa...

Ja, den ÄR faktiskt otäck. Lite på det där "The Shining"-aktiga, "isolerad-långt-ifrån-hjälp"-sättet. Herre jävrar! Men tror du har helt rätt calliope! Det är nog en bra idé att ha sällskap när man läser. I alla fall när man ska sova..