lördag 28 april 2012

I orkanens spår av Terry Trueman

1998 blåste orkanen Mitch över Honduras och utplånade hela byar och dödade allt för många människor. Författaren Terry Trueman som bott och arbetat som lärare i Honduras fick höra hur hans gamla skola plötsligt blivit förvandlad till tillfälligt boende för massvis av människor som förlorat sina hem. Förmodligen var det för att han kände sig personligt berörd som han ville skiva den här boken.

I orkanens spår kom ut för nästan 10 år sedan nu och det är nog många som inte längre kommer ihåg katastrofen i Honduras men andra katastrofer har vi förmodligen mer färskt i minnet. Tsunamin i Japan förra året, jordbävningen på Haiti 2010. Det här är berättelsen om en av alla familjer som blivit drabbade och även om den inte bygger på några specifika människors historia är den ”Sann” i den mening att det här är vad som hände många människor på Honduras.

Jose är 13 år och tvingas ta ansvar för hela sin familj när vattenmassorna väller ner och allt täcks i lera. Joses pappa, bror och syster är borta när orkanen sveper fram och fast resten av familjen är sjuka av oro för vad som kan ha hänt dem så måste Jose och hans mamma vara starka och se till resten av familjen och även försöka hjälpa sina vänner och grannar. Joses hus är ett av de få som fortfarande står kvar och nu får det agera skyddsrum för många bekanta som förlorat sina hem. Jose får i uppdrag att försöka skaffa mat åt alla och när hans lillebror blir sjuk blir det också han som tvingas ge sig iväg för att desperat försöka hitta en läkare. Han kan inte göra något för sin pappa och sina äldre syskon, men sin lillebror kan han i alla fall försöka rädda livet på.

Förutom en ren katastofskildring är det här också berättelsen om en pojke som tvingas växa upp och ta ansvar och visa på mod han kanske egentligen inte har. Boken är tänkt för mellanstadieelever men jag tror verkligen att man kan läsa den om man är lite äldre också. Tror den passar prima för elever i 7:an och eftersom den bara är på dryga 100 sidor fixar nog även de som inte brukar läsa så mycket att ta till sig den här.

Inga kommentarer: