torsdag 12 april 2012

Exmoor revisited

Skuggsida av Belinda Bauer

I skuggsida återvänder Bauer till Exmoorheden och folket i Shipcott. Det tar en liten stund innan jag förstår att det faktiskt är samma område, samma by med samma invånare som Bauer skriver om, fast här är det bykonstapeln Jonas Holly som är huvudperson. Stephen Lamb, den unge killen från Mörk Jord, finns med på ett hörn men bara som bifigur. Ibland refereras det till det där hemska som hände alla barnen för många år sedan nu, men det är egentligen inte något som någon går och tänker på.

Hollys fru Lucy har MS. För flera år sedan var han på väg att göra god karriär inom polisen men när de fick besked om hustruns sjukdom begärde han placering i sin hemby direkt för att kunna ägna så mycket sid som möjligt åt Lucy.

En morgon hittar man en av byns äldre invånare död i sin säng. Margret Priddy som i många år varit förlamad i hela kroppen och även förlorat sin talförmåga. Till en början verkar det bara som att hon dött av ålderdom, men så upptäcker man att hennes näsa är bruten och man förstår att någon annan förmodligen kvävt henne med en kudde.

Mordroteln från stan kalls in och Holly kopplas bort från fallet. Samtidigt är det någon som hela tiden övervakar Holly och lämnar så meddelanden och att han borde skärpa sig och göra sitt jobb. Någon som är beredd på att fortsätta döda.

Holly är smart och sympatiskt. Delar av berättelsen berättas ur den bufflige polisen Marvels synvinkel också och han är verkligen Hollys motpol. Kontrasterna blir extra stora just som de ställs emot varandra. Och då och då för vi höra ”Mördarens” röst. Hur han iaktar och planerar. Det skapar en spänning som är olidlig faktiskt. Ett tag gissar jag hur det hänger ihop men avfärdar det sedan. Det visar sig att jag delvis hade rätt, men säker är man inte förrän de sista kanske 30 sidorna. För även när man VET, eller tror att man vet, så finns det hela tiden nya små detaljer som dyker upp och gör en osäker och jag älskar det. Jag älskar att vara osäker ända in i det sista på hur det ska sluta, inte bara på vem ”mördaren” är. Jag tycker faktiskt ännu bättre om den här boken än om Mörk Jord. Det blir ruggigt och förfärligt och riktigt, riktigt spännande! Belinda Bauer är inget ”One hit wonder” minsann.

3 kommentarer:

Lingonhjärta sa...

Jag älskade, älskade den också! Så otroligt bra. Det jag tycker att hon är bäst på är personporträtten hon målar upp så tycker nog att Blacklands var ett strå vassare. Fast älskade ju som sagt denna också. Bauer är helt klart en ny favorit :)

Bokomaten.. sa...

Ja, håller med, men jag tyckte personerna var bättre här. Tyckte mörk jord var jättebra men hade liiiite svårt att köpa vissa personer. Men spännande så det förslår är det ju!!

Fru E sa...

Tyckte att Mörk Jord var snäppet bättre, men jag ä l s k a r slutet! Fint att du också tyckte om det. :)Det är många som inte alls gillat det, verkar det som.