onsdag 4 april 2012

Ett feministiskt uppror på högstadiet

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Ibland är det skönt att läsa lite ungdomsböcker också och jag skäms nästan för att erkänna att jag inte läst den här boken förrän nu. Liksom Glappet håller väl det här på att bli lite av en modern klassiker. Jag vet att många skolor har den som måsteläsning och den passar fantastiskt bra att läsa när man pratar om könsroller, stereotyper och feminism.

I en helt vanlig skola i en helt vanlig 9:a börjar Saga som spenderat hela sitt liv med att resa runt med sin pappa över hela världen. Hon har gått i skola i Kenya, Tobago, Angola och Sydamerika. Till en början verkar alt frid och fröjd. Stämningen i klassen blir otroligt mycket bättre än tidigare. Tidigare har allt haft sin tydliga maktstruktur. Killarna väsnas på lektionerna och tjejerna är tysta. Leo anses bäst i klassen fast Signe oftast har fler rätt på proven, men hon är ju tjej och pratar inte alls lika mycket på lektionerna. Mimi är klassens drottning, den alla tjejer slåss om att få vara kompis med, Ludde är klassens oskrivna ledare. Det är verkligen en tydlig maktstruktur men när Saga kommer så ändras allt det där. Hon har ingen aning om vilka som räknas som töntar och vilka som är ”coola”. Hon pratar lika med alla och förutsätter att alla är med. Efter ett tag märker hon dock att det är något som är orättvist. Varför får alltid killarna frågan på lektionerna och varför säger lärarna bara åt tjejerna att vara tysta? Varför ska det bara vara de tysta töntarna som stannar kvar efter bildlektionen och hjälper till att städa när läraren sagt åt alla att plocka undan?

Saga ställer till med ett virtuellt uppror och snart börjar tjejerna i klassen ta mer plats. Det är inte särskilt lätt dock, speciellt inte när de genast får både alla killar och hela lärarkollegiet emot sig och stämplas som en problemklass.

Ja, vilken pepp det här är!! Och vilken tankeställare! För trots att jag varit feminist i hela mitt liv så är det nog mycket möjligt att jag ändå behandlar både tjejer och killar olika på skolan där jag jobbar. Jag vill dock gärna tro att jag snarare mest uppskattar de som är trevliga oavsett kön, men jag misstänker också att jag gått lite åt andra hållet och hellre ger frågan till tjejer än till killar... Jag TROR att jag är ganska jämlik i mitt beteende dock, men kanske ska tänka efter lite mer… Tror det här kan vara värsta peppen för många tjejer dock och en tankeställare för både killar och lärare. En intressant historia däremot, det tycker jag att det är. Och ganska snabbläst då den ju bara är 200 sidor lång.

Titeln syftar på Signe som på slutet känner sig rejält peppad och tänker att hon kan göra vad hon vill och bli tusen gånger starkare. Jag tror dock att det även är meningen att man ska titta på vad de faktiskt gjorde. Tjejerna samarbetade och stöttade varandra i klassen. Ensam är svag men tillsammans är man tusen gånger starkare! Jag är glad att jag läste den till slut och nu vet jag också att det är bra grejer, det jag sätter i händerna på eleverna.

Tusen gånger starkare blev också film för snart två år sedan och släpptes då åter i pocket. Har ej sett filmen, men vore ju lite kul nu för att jämföra. Boken är så mycket resonerande och har inte så himla mycket konkret handling egentligen att jag först tänkte att den måste vara svår att filmatisera. Efter en snabb sökning ser jag dock att det är Christina Herrström själv som skrivit manus så hon har ju uppenbarligen hittat en lösning.

5 kommentarer:

Mrs E sa...

Fantastisk bok - viktig och en bok som alla ungdomar (och vuxna) borde läsa. Tycker att filmen fungerar bra också. Jag fick mig också en rejäl tankeställare. Som lärare på en skola med 98% killar brukar jag inte så ofta behöva tänka på om jag behandlar killar och tjejer olika. Samtidigt funderade jag över hur jag gör med de få tjejer vi har...

Bokomaten.. sa...

ja, visst är den bra!? Plus att det finns väldigt lite skrivet på det temat, tycker jag! Det behövs juh!

Eli sa...

Åh, jag måste läsa den här! Jag har bara läst Glappet av Herrström men den är ju hur bra som helst. Glappet som TV-serie är ju fantastiskt bra också och där är det också Herrström som skrivit manus själv om jag inte minns fel.

Bokomaten.. sa...

Ja, jag MISSTÄNKER att Glappet som TV-serie är bättre än Tusen gånger starkare -filmen. Vill inte svära på´t innan jag sett den dock, men har för mig att den fick "ok men inte bättre än så" i kritik?

Eli sa...

Jag har inte läst något om Tusen gånger starkare- filmen faktiskt, så jag har ingen aning. Men Glappet är ju väldigt svår att överträffa!