torsdag 19 april 2012

En engelsk spökhistoria

The small hand av Susan Hill

Efter att ha läst ut Evig natt kände jag ett sug efter mer spökhistorier och valet för på Hills The Small hand som jag haft hemma ett rätt bra tag. Avverkar alltså en hyllvärmare dessutom! Yeii! Först vill jag bara säga att det här kanske är en av de vackraste böcker jag har i min bokhylla. Det går inte att visa hur fint reliefmönster det är på omslaget. Och liten och nätt är den också. Lovely.


Nåja, till innehållet. The Small hand utspelar sig idag i England, fast historien känns tidlös eller nästan Gotisk faktiskt. Emellanåt glömmer man att det är nutid, med mobiltelefoner och bilar och hoppar till när det plötsligt ringer i huvudpersonens ficka, mitt i texten.

Adam Snow är antikvarie och handlar med sällsynta och synnerligen värdefulla böcker. På väg till en kund stannar han till för att sträcka på benen och upptäcker då ett förfallet gammalt hus och en sanslös träddgård. Såväl hus som trädgård är fullständigt förfallet men man förstår att det måste varit slående en gång i tiden. När han står där och tittar ut över vad som måste ha varit en gammal damm känner han hur någon tar honom i handen. En liten hand som inte känns större än ett barns, men när Adam tittar åt sidan syns ingen till. Ändå känner han tydligt handen.

Detta är början på en allt otäckare handling som sedan helt snärjer Adam. När helst han befinner sig i närheten av vatten känner han en våldsam skräck och hur någon både drar hårt i honom och till och med knuffar honom ner mot vattnet. Någonting har hänt i huset som inte får ro och det påverkar Adam allt värre.


Jag läste ”The Woman in Black” för något år sedan också och det här är verkligen en bok helt i samma stil även om den utspelar sig idag. Den krypande känslan av att något dolt och ondskefullt är den samma och även om den inte är lika otäck som Pavers ”Evig natt” (eller the Woman in black för den delen) så är den spännande så det förslår. Den där gnagande känslan när man läser är liksom där. Hill är verkligen suverän på spökhistorier! När de dessutom packeteras så här snyggt är det ju verkligen en keeper!


Fler som läst är bl a Eli som inte blev rädd men gillade, Calliope blev inte heller rädd och Holly Hock som tyckte det var en lagom, snäll mysrysare.

2 kommentarer:

Eli sa...

Jag måste läsa fler Susan Hill, har ju bara läst den här. Håller med om att den verkligen är tjusig!

Lingonhjärta sa...

Visst är den mysig den här men inte så läskig som sagt. Men framför allt skitsnygg! Så om man inte gillar den så kan man ju alltid klappa på den, hehe.