tisdag 20 mars 2012

Om ett litet bi från Nigeria..

Little Bee av Chris Cleaves

Att skriva om böcker som handlar om fruktansvärda och svåra ämnen som folkmord, flyktingpolitik, våld, självmord eller andra tragedier är svårt. Mycket svårt till och med. Det blir så himla lätt att det framstår som att man skriver om själva ämnet, inte om boken. Little Bee är därför en väldigt svår bok att skriva om eftersom den på många sätt tar upp alla dessa ämnen och fler där till. Den här boken har ju hyllats på många håll, inte bara i bloggosfären. Tyvärr är jag nog inte riktigt beredd att sälla mig till den skaran även om det finns delar av den här boken som berör mig djupt.

Till att börja med så tar det halva boken innan jag blir direkt engagerad. Det är oerhört pratigt och pladdrigt och tyvärr tycker jag inte att det känns som att Cleave bygger upp en spänning eller nyfikenhet eller säljer in karaktärerna. Jag tycker mest att han påminner om den där killen på festen som mal på om ingenting utan att komma till skott. Och det är synd, för bakom allt det där finns en historia som inte bara är intressant att läsa utan även oerhört nödvändig att få läsa om.

På ett sätt kan jag förstå vad det är han gör. Vid något tillfälle så diskuterar Sarah och Little Bee(om jag minns rätt), bokens två huvudpersoner, hur man ska förmedla det fruktansvärda som pågår i Nigeria. Little Bee menar att man måste berätta allt det fina, allt det roliga, också, för att folk ska kunna ta till sig allt det som är hemskt. Att bara rapportera om våld och misär gör att folk slår ifrån sig. De orkar inte se. Och lite så är det säkert tänkt att den här boken ska fungera också. En varm historia om två väldigt, väldigt olika men samtidigt lika kvinnor från olika bakgrund som möts på en strand i Nigera. Ett möte som förändrar bådas liv.

Förutom Sara och Little Bee finns även Little Bees syster och Sarahs man där. Det fruktansvärda de är med om, händelser som bara utspelar sig under en väldigt kort stund men som får enorma konsekvenser, det är den historia som är navet i berättelsen och också den som berör. Det och skildringen av livet på flyktingförläggningen i England. Där finns grunden till en riktigt bra och viktig historia, men språket och allt runt omkring ligger faktiskt i vägen en smula för mig snarare än hjälper mig att komma nära personerna.

Efter ungefär halva boken tycker jag dock att det vänder en del. Historien får ta mer plats och jag tycker att man kommer närmare både Sarah och hennes familj som tidigare svävat lite i bakgrunden. Det slutar ändå med att jag sitter där med hjärtat i halsgropen och skäms över hur vi i västvärlden tar hand om folk som sett mer misär och lidande under sina första år i livet än de flesta av oss förhoppningsvis någonsin kommer att göra.

Little Bee är en ojämn historia som jag har svårt att komma in i men den grundläggande historien som finns där i botten är så engagerande att man inte kan värja sig på slutet ändå.

Tack till Brombergs förlag för recex

Andra som läst och tyckt mycket bättre om är bl a Calliope Books, Fiktiviteter, Bokmoster och Fabulerat .

3 kommentarer:

Fru E sa...

Vilken bra recension! Jag förstår tanken på att skriva om "allt det andra" också och tror författaren har en poäng i att det förmänskligar alla offer som annars riskerar att bli bara siffror. Men det är ju en balansgång också. Skönt att du inte är så jäteförtjust, då vågar jag stryka ännu en bok från vårensönskelista och det gör ingenting alls! ;-)

Bokomaten.. sa...

Tack!:) Ja, men det är bara vad jag tycker! Jag tycks vara ganska ensam om att inte vara helt översvallande. Jag hade faktiskt lite småtråkigt emellanåt, vilket ju känns lite hemskt när det är ett så viktigt ämne i botten.

Fru E sa...

Bara vad du tycker räcker långt! :-)