måndag 19 mars 2012

Kärlek, sorg och svåra val

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo

Alicia är 16 år gammal och grå natur på gymnasiet. Att det blev natur beror egentligen mest på att hennes bästis Fannys tjatade på henne så att de skulle hamna i samma klass. Alicia trivs inte alls särskilt bra och kan inte för sitt liv förstå vad hon ska ha all onödig information till så en dag gör hon det. Hon hoppar av. Fanny tycker hon är galen, hennes familj får spel och syon kopplas in. Den enda som behåller lugnet är Alicias mormor. Mormor som är finast i världen och som alltid kan säga åt Alicia att uppföra sig, inte använda fula ord osv, utan att hon blir upprörd. Alicia vill uträtta stordåd, inte mögla bort på någon gammal gymnasieskola. Första stordådet blir dock inte direkt spektakulärt.. Hon får jobb på ett café där hon serverar kaffe och brer smörgåsar hela dagarna. Men konstigt nog tycker Alicia att det är riktigt kul. Hon känner sig vuxen. Och snart finns det en annan fördel med att jobba på Kaffe & drömmar. Isak. En fullkomlig grekisk gud som brukar fika med sin flickvän (petitesser) och Alicia bestämmer sig redan första dagen. ”Det är han jag ska gifta mig med” säger hon till mormor när hon kommer hem till henne efter jobbet.

Alicia får vara med om en hel del. Hon flyttar hemifrån hem till mormor, blir av med oskulden och växer upp ganska snabbt då hon får hantera stor sorg och flippar ut totalt. Genom allt detta behåller hon dock sin personlighet med kolsyra i venerna och en vilja av stål.

Hade jag känt Alicia hade jag förmodligen tyckt att hon var ganska störig och omogen för sin ålder men samtidigt kan jag som läsare inte stå emot henne för hon är ju rätt rolig också, faktiskt. Och på många sätt ÄR hon väldigt omogen men också väldigt vuxen som vågar säga nej till kompisarnas spritfester och tjat om att hon borde skaffat pojkvän för åratal sedan. ”Bara ta någon” tycker Fanny och föreslår lite lämpliga kandidater. Hon tycker Alicia är fånig som vill vänta tills hon är kär. Den jag tycker bäst om är nog mormor dock. Stoisk och fast som berget står hon genom stormarna trots, eller kanske pga, sina dryga 80 år.

Det är flamsigt och tramsigt men inte på ett alltför irriterande sätt. Det är ett trams man blir glad av. Flera gånger kommer jag på mig själv med att småle med en pirrig känsla i magen. En riktigt vårig bok med ändlösa fikor, rosetter i håret och även om handlingen är annorlunda så tänker jag ofta på Lisa Bjärbos förra bok ”Det är så logiskt alla fattar utom du” som jag visserligen gillade än bättre men språket är det samma. Och båda böckerna får mig att le. ”Det är så logiskt” kanske ännu mer. Det är en bok jag med värme i hjärtat kommer sälja in till mina tonårstjejer på jobbet och eftersom den är ganska lättläst så spänner den nog över hela högstadieåren, typ 6:an till de som går ut 9:an nu också.

3 kommentarer:

Fru E sa...

Bra! Då ska jag läsa mitt ex som fortfarande ligger kvar i jobbkassen. :)

Bokomaten.. sa...

Gör det.=) Är en typisk sådan där bok man blir pirrigt glad i magen av.=)

Emmas Bokhylla sa...

Jag tycker att den verkar riktigt bra, och ibland kan laaaanga startstackor vara bra, om man far nagot riktigt bra i slutandan! :-)