onsdag 28 mars 2012

Förgiftade pennor och engelsk landsbygd

Styx & Stones av Carola Dunn

Böckerna om Daisy Dalrymple är ju min alldeles egna guilty pleasure-läsning. Flapperflickan som i 20-talets England vägrar att leva på den adliga släktens pengar som omhändertagen flicka utan istället väljer att försöka försörja sig själv som journalist för diverse tidskrifter. I Styx & Stones har hon åkt ut på landet för att besöka sin gravida syster och hennes make ett tag och har tagit med dottern till sin fästman Alec Fletcher, polis på Scotland Yard. Officiellt är hon där för att umgås med familjen och låta Belinda få lite lantluft men det bakomliggande motivet är något helt annat… Daisys svåger har nämligen fått en del mycket otäcka brev, s k Poisoned Pen-letters. Än så länge har han inte fått några krav på pengar i samband med breven men deras karaktär är ändå synnerligen oroande och Daisy får i uppdrag att ta reda på mer om vem som kan ha skrivit dem. På inga villkor får et dock komma ut vad de handlar om..

Daisy lär känna folket i byn och besöker prästgården, lanthandeln och pratar med damerna i ”The Womens Institute”. Naturligtvis stannar det heller inte där utan snart sker även ett otäckt mord och Daisy hittar prästens bror mördad på kyrkogården. Då Alec blir orolig för sin dotter när han hör talas om mordet skyndar han förstås till byn och snart är de båda fullt sysselsatta med att tillsammans med den lokala polisen försöka ta reda på vad det är som egentligen har hänt..

Det är tryggt och säkert det här. Inga överraskningar mer än att jag inte direkt räknar ut vem mördaren är men annars tuffar handlingen på i gammal invand Daisy-stil. Om möjligt så tycker jag att det är lite tråkigt att en del karaktärer från de tidigare böckerna inte är med, Daisys rumskompis t ex. Det är inte nagelbitarstämning och aldrig skrämmande otäckt, men det är lika mysigt och tryggt som te och smörgåsar en söndagseftermiddag. Om möjligt blir jag inte lika engagerad som i en del av de tidigare böckerna, men det kan också ha att göra med att jag fick läsa den lite uppstyckat eftersom jag blev tvungen att ta lite annat emellan för jobbets skull. Daisy fortfarande håller som avkoppling dock och jag är glad att jag fortfarande har en hel hög stående i hyllan till när min hjärna inte orkar processa mer än teapartys och tragedier på lantkyrkogårdar.

7 kommentarer:

Vicky sa...

Varje gång du tipsar om Dunn tänker jag att det låter perfekt för mig. Sen glömmer jag. Nu ska jag genast lägga i önskelistan direkt på Amazon!

Bokomaten.. sa...

Åh, där är du!! Vad skönt att du inte försvunnit helt från nätet.=) Tycker allt du ska testa en Daisy för eftersom det finns så himla många böcker om henne så blir et smo en trygg kompis man alltid kan ta till när man behöver något lättsmält eller någon att hålla i handen.=)

Camilla sa...

Hej!

Hittade precis till din fina sida. Och nu ska du få höra hur det gick till.

Var ute och promenerade igår och gick över en oklippt gräsmatta när jag plötsligt ser en boksida ligga alldeles ensam bland de långa grässtråna. Jag är förstås tvungen att plocka upp och läsa och förstår att boken den ramlat ur (slitits ur?) heter "Requiem for a Mezzo" och handlar om någon som heter Daisy. Gick hem och sökte på titeln och upptäckte Carola Dunns serie om Daisy Dalrymple - förstår inte hur jag har kunnat missa det här! Den har ju allt jag älskar, 20-tal, engelsk landsbygd, elegant och smart deckarhjältinna, you name it! Sökte vidare på Daisy och hamnade här, och såg att du skrev om henne i förrgår.

Visst var väl det en fin liten historia? Var bara tvungen att dela med mig ...

Hälsningar Camilla

Bokomaten.. sa...

Vilken otroligt fin berättelse!! Tycker dock lite synd om boken som nu fattas en sida! Hoppas i alla fall att bokens ägare hunnit läsa ut boken innan så det inte plötsligt blir ett hopp i handlingen! Daisy-böckerna finns ju inte översatta så de syns inte så mycket i Sverige, kan vara därför du missat dem. Som sagt, gillar du engelsk landsbyggd, te och 20-tal så kommer du att gilla de här böckera. Och det finns ju oändligt många skrivna redan så det är ingen risk för att de ska ta slut i första taget!

Camilla sa...

Jag tänker mig att boken har lästs så många gånger att ryggen börjat trasa sig och läsaren har tejpat och klistrat och tänkt att "bara en gång till", den är ju så bra! Så det gjorde kanske inte så mycket att en sida försvann, hon eller han visste säkert exakt vad det stod på den :-)

Såg att det fanns 20 böcker om Daisy, härligt! Och inte en enda av dem översatt till svenska, vilket genast fick min fantasi att löpa amok - jag jobbar som översättare - och börja fundera på om inte en svensk utgivning av det här skulle gå hem? Lovar att berätta om jag skulle lyckas intressera något förlag!

Hälsningar Camilla

a-lo (the book pond) sa...

skönt att höra att daisy dalrymple håller stilen. jag kommer definitivt att läsa fler!

Bokomaten.. sa...

Ja, men åh, vad kul det skulle vara! Hör jättegärna av dig och berätta om något förlag nappar! Vore ju en smashing nyhet!!