torsdag 8 mars 2012

En japan på crack?

Kafka på stranden av Haruki Murakami

Mellan mina båda spöklika trädgårdsböcker så packade jag ner en modern klassiker som jag inte läst innan. Jag brukar vilja spara Murakamis böcker till när jag har semester så att jag har lite mer tid att lägga på dem. Dessutom har jag märkt att böcker jag läser på semestern eller när jag är i något sammanhang utanför vardagen, brukar stanna kvar i minnet på ett annat sätt. Jag minns fortfarande precis hur jag kände när jag satt på en brygga i Vietnamn och väntade på båten till Kambojda för flera, flera år sedan. Jag satt på en sliten träbänk och läste Norwegian Wood och jag är säker på att hela stämningen runt omkring har bidragit till att det är en av mina absoluta favoritböcker.

Hur som helt så har jag alltså inte läst Kafka på stranden tidigare trots att den har många inslag som gör att det är en bok jag borde hoppa högt i förtjustning över att vilja läsa. Förutom att en stor del av boken utspelar sig på ett bibliotek så kryllar det av talande katter t ex.

Jag kan säga direkt att det här måste vara Murakamis knepigaste bok. Tveklöst. För om och om igen sitter jag och tänker: ”Han är ju helt sjuk i huvudet. Undrar om han går på droger?”

Det regnar både iglar och fisk från himlen. De konstigaste människor dyker upp, som Johnny Walker och överste Saunders, mannen i KFC-loggan. Det tog mig ett tag att förstå vem han var i och för sig. Inte lika hemtam med Kentucky Fried Chicken som folk i länder där KFC faktiskt finns, kanske. Handlingen går knappt att beskriva men man kan säga som så här i alla fall: Två parallella historier, den ene om 15-årige Kafka Tamura och den andre om en åldrad man som visserligen inte kan läsa men är begåvad med förmågan att tala med katter. Hur historierna och alla andra sidospår hänger ihop skulle ta för lång tid att förklara. Ändå är det så fascinerande bra att det faktiskt inte alls är så himla svårläst! Jag förstår inte hur det går ihop men Murakami lyckas binda alla lösa trådar samman till en poetisk handling som är relativt enkel att ta till sig, faktiskt. Kanske för att jag just hade en del tid att ägna åt den här boken och inte ströläste den lite här och där.

Norwegian Wood kommer alltid att vara min favorit. Jag älskade karaktärerna och kärlekshistorierna som bränt sig in i mitt hjärta för alltid. Det här är dock en minst lika intressant historia egentligen även om jag blev mer förälskad i Midori och Naoko, kvinnorna i Norwegian Wood, som personer.

10 kommentarer:

Fru E sa...

Jag har hört fler som håller Norwegian Wood som Murakami-favorit! Men jag har inte läst den. Jag gillar Murakami, men man får verkligen släppa alla tankar på logik och konsekvens när man läser. Ska man vara lite kritisk så får han ju heller inte alltid ihop alla lösa trådar. Men det kanske inte heller är meningen?

Jenny B sa...

Kafka på stranden var den första Murakami-bok jag läste. Jag blev inte helt förtjust i den - faktiskt irriterade jag mig ibland på tonen och en del händelseförlopp. Men jag tyckte om historien om pojken Kafka och vad han var med om. Han var den mest spännande och engagerande personen för min del. Jag tycker att jag har mycket fantasi, och Murakami också, men tyvärr matchar inte våra fantasivärldar varandra!

Camilla, Dagensbok.com sa...

Jag älskade Norwegian Wood men har inte läst Kafka på stranden än. Det får bli dags snart känner jag. Jag har vänner som har läst och som bett mig förklara, jag är inte så säker på att den går att förklara dock.

Mrs E sa...

Det är många år sedan jag läste "Kafka på stranden" men det är fortfarande en av mina Murakami-favoriter.

Lo sa...

Har inte läst Norwegian Wood men nu efter att ha läst ditt inlägg blev jag supersugen på att få tag i den =)
Lo

Lo sa...

Har inte läst Norwegian Wood men nu efter att ha läst ditt inlägg blev jag supersugen på att få tag i den =)
Lo

Det mörka tornet sa...

Jag läste Kafka på stranden som min första Murakami-bok och den var så konstig och knepig och jag älskade den!! Ingen annan Murakami kan mäta sig med den. Jag har många gånger tänkt läsa Norweigian woods men inte kommit mig för just på grund av att så många har hyllat den. Men det kanske är dags?

enligt O sa...

Tänkte precis som du då jag läste Kafka, men tyckte om den trots eller tack vare allt knäppt. Håller också Norweigan Wood som favorit!

Emmas Bokhylla sa...

Jag alskar den dar kanslan, nar man kan minnas ett sinnestillstand, eller en plats, just genom boken man laser. Det ar alldeles fantastiskt och varje gang jag tittar pa nagra av de bockerna som jag har sadana upplevelser med sa minns jag det som i gar!

Bokomaten.. sa...

Håller med om att den 15-åriga killen, Kafka, är den mest engageraned karaktären. Eller den som engagerar mig mest i alla fall. Även om jag ilar hela historien, faktiskt. Man sitter liksom och gapar och undrar verkligen vad Murakami GÅR på egentligen.

Norwegian Wood, liksom den här, tycker jag inte man ska läsa i en hast för att ha läst. Jag är glad att den fick ta lite tid för att jag faktiskt skulle ta den till mig. De ÄR dock hajpade som bara den så det är möjligt att de är svåra att läsa utan att ha ett färgat sinne. Jag älskar dock Norwegian Wood, förstås, så kan ju inte inte rekommendera den. Men jag föreslår en semestervecka i sommar. Då solen skiner och man har all tid i världen.=)