onsdag 29 februari 2012

Två litterära trädgårdar vävs samman..

Den glömda trädgården av Kate Morton

Den första bok jag läste nu på resan fick bli Mortons Den Glömda Trädgården. Och vilken bok! Den har egentligen stått i min bokhylla rätt länge men tyvärr är det sällan jag har tid att läsa tjockare böcker. Jag tycker inte om att slalomläsa och ofta måste jag läsa lite böcker för jobbet och vill då helst slippa pausa i boken jag läser för att klämma in några barnböcker. Dålig ursäkt kanske, men så tänker jag i alla fall. Jag antar att det är därför den här har blivit stående så länge, oläst i min bokhylla, för annars har den ju ALLT! Jag älskar böcker som handlar om mystiska trädgårdar. Tillflyktsorter där romanfigurer kan gömma sig, leva ut sina drömmar, träffa älskare i hemlighet, utveckla sin kreativitet eller bara sitta en sommardag och lukta på rosorna medan de läser. Jag är medveten om att en stor del av min fascination kommer av att jag som barn läste ”Den hemlighetsfulla trädgården” och älskade. Själv är jag tyvärr inte direkt någon trädgårdsmästare även om jag gillar vår kolonilott.

Den glömda trädgården flörtar hej vilt med Burnetts klassiker som jag nämnde tidigare. Så pass att författarinnan till den boken till och med gör ett besök i denna och insisterar på att få inspektera den trädgård som denna bok handlar om och som man förstår att Burnett sedan baserar sin bok på.
Här finns den sjuka kusinen som göms undan i huset, den frånvarande fadern, hemligheter och lögner och framför allt en gömd trädgård som sedan muras igen för att dölja en hemlighet.

Flera historier om trädgården och huset det hör till utspelar sig parallellt i boken. 1913 hittas en övergiven flicka på ett passagerarfartyg på väg till Australien. Flickan tas om hand av en familj och växer upp utan att känna sitt ursprung.

1975 lämnas ännu en flicka till sin mormor då mamman behöver tid för sig själv. Flickan och mormodern växer samman och vi förstår att mormodern nog är den flicka som lämnades där på kajen för över 60 år sedan. Nu vill hon ta reda på sitt ursprung.

2005 dör Nell och lämnar alla sina ägodelar till sitt barnbarn Cassandra som inte är sig själv sedan hon förlorat både man och barn. I arvet ingår bl a en stuga i Cornwall i England som Cassandra aldrig tidigare hört talas om. Hon ärver även en sagobok skriven av en sedan länge försvunnen författare och Cassandras sökande efter sagoberätterskan, historien om flickan på kajen och mormor Nells ursprung vävs så småningom ihop.

Det är otroligt mycket meta i den här boken. Många referenser och blinkningar, inte bara till Burnetts ”Den hemlighetsfulla trädgården” utan även till Grimm och en sagotradition som Morton sätter sin egen sagoberätterska i.

What´s not to like? Cornwall, gömda familjehemligheter, sagor och romantik! Visst finns här kärlekshistorier också men den romantik jag främst tänker på ligger snarare närmare nostalgin! Och hoppa för guds skull inte över sagorna som finns insprängs här och där i boken också för de är väl värda att läsas även om de är väldigt traditionella med häxor och troll. Bästa sorten, tycker jag!

Ja, Morton, jag har svårt att tänka mig att jag kommer läsa något annat av dig som når till den här nivån. Jag misstänker starkt att det här kommer fortsätta vara min favorit bland dina böcker, men det betyder inte att jag tänker sluta här.

10 kommentarer:

Mrs E sa...

Har den oläst i hyllan men vill gärna ta mig an den, har bara läst positiva omdömen av den.

a-lo (the book pond) sa...

Javisst var den bra. Var kanske inte lika lyrisk som du direkt efter läsning, men det märkliga är att den här boken har stannat kvar hos mig och jag tänker ofta på den. Ibland växer de i efterhand.

Roligt med Grimm-referenserna, de tänkte jag faktiskt inte på, men det stämmer ju!

Bokomaten.. sa...

Ja, visst har man mycket oläst i hyllan som man borde ta tag i snarare än köpa på sig nytt..?;) Den här var verkligen värd det, men man ska nog ha lite tid över att lägga på den. Men det gäller väl alla böcker över 400 sidor kanske.=)

Jo, nu är det över 2 veckor sedan jag läste ut den, men har för mig att jag tänkte på Hans och Gretao ch Snövit bl a när jag läste. Häxan i skogen och drottningen ochh ennes spegel. Måste för ö ge dig största credden, a-lo, för att jag läste den till slut. Lite tjat hjälper långt.;)

Lingonhjärta sa...

ÅH vad glad jag är att du älskade den så :D (Tänk när du kommer sätta tänderna i The distant hours. Ojojoj säger jag bara!)

Bokomaten.. sa...

Vet du, The distant hours står hemma i hyllan men jag vet intenär jag ska läsa den för den är för stor ochtung för att få ner i väskan så någon pendelbok lär det aldrig bli! Och för stor och tung för att någonsin ta med på en resa någonstans! Om jag blir sängliggande och sjuk i en vecka så kanske..=)

Camilla, Dagensbok.com sa...

Har du läst "Den trettonde historien" av Diane Setterfield. Den har lite samma känsla, jag tyckte mycket om den och skulle vilja läsa Den gömda trädgården. Men det står ju så många andra böcker i bokhyllan som ska bli lästa...

Bokomaten.. sa...

Vet du, jag köpte den för bara några veckor sedan!! Har läst om den hos bl.a. Lingonhjärta men även på andra ställen. Måste nog ta mig an den snart då! Tack för tipset!

Lingonhjärta sa...

Hehe ja den är inte direkt lättburen, The distant hours. Men OH så bra :)

Och Den trettonde historien är helt fantastisk och inte alls lika tjock som The distanr hours och tror precis som Camilla att du nog skulle älska den med :D

Lingonhjärta sa...

Förresten så kan man inte prenumerera på dina kommentarer eller inlägg längre. Eller i alla fall kan inte jag det...:(

Bokomaten.. sa...

Va!? Dettamåste naturligtvis ses över. Kan be maken titta på det då han naturligtvis prenumererar.;) och jodå, den trettonde historien kommer att få sin tur ordningen, det är jag säker på.:)