torsdag 2 februari 2012

The summer without men av Siri Hustved

Innan vi åkte iväg på semester I somras han jag klämma den här boken men det har inte blivit av att jag skrivit färdigt ett inlägg. Jag fick den i ett bokbyte med Hyllvärmarna om jag inte minns helt fel och blev väldigt glad för Hustved har stått på läslistan länge. Jag skäms för att erkänna att det är min första Hustved-bok, men man ska ju börja någon gång, eller hur?

Det är inte Hustveds tjockaste bok, snarare tvärt om, men det tog ändå ett tag att ta sig igenom för språket och handlingen kräver ändå en del av sin läsare.

Vi får träffa Mia Fredricksen. En framgångsrik poet och universitetslektor som plötsligt en dag får veta att hennes man sedan 30 år tillbaka vill ta en paus i deras förhållande. Han har träffat en ny, mycket yngre fransyska, som han vill ge ett försök.

Mia bryter ihop fullständigt. Hon blir förlamande deprimerad men försöker efter ett tag få sitt liv på fötter. Eller i alla fall komma upp över ytan och börja andas igen. Hon flyttar tillfälligt hem till sin gamla hemstad för att hålla en sommarkurs i kreativt skrivande för flickor. Sakta men säkert börjar livet återvända till Mia även om hon fortfarande är fullständigt förödande slagen till marken av separationen. Hon umgås med sin mors väninnor, den ena mer tokig än den andra. Grannen och hennes barn och även flickorna i hennes kurs börjar också så smått komma in under huden på henne. Tonårstjejer kan vara ruggigt elaka mot varandra samtidigt som det är en oerhört känslig ålder.

Det är också tonårsflickorna som fångar mig mest, kanske för att jag själv jobbar med tonåringar och ibland ser hur stor betydelse ett endaste ord kan få om det är noga utvalt och skickat till rätt (eller fel) person. Där snackar vi ordets makt.

Jag tycker också mycket om Hustveds språk. Det känns som det är väldigt noga formulerat och det tar trots allt sin lilla stund att ta sig igenom. Man vill ju inte missa något. Ändå är det historien som fångar mig mest, även om den inte är unik. Jag rekommenderar den mer än gärna men till vana läsare om man ska läsa den på engelska. Annars släpptes den på svenska i höstas med titeln ”Sommaren utan män”. En titel jag konstigt nog inte är helt förtjust i, trots att det ju bara är en direktöversättning, men jag hoppas att resten av boken ändå är bra översatt.

Andra som läst är bl a Bokbabbel, Boktoka och Texappeal

4 kommentarer:

Jenny B sa...

Den här boken har jag också hemma (på engelska) och tänker läsa snart! Det blir den första av Siri Hustvedt för mig också - det är på tiden att jag tar reda på hur hon är som författare! Det du skriver om handlingen och språket låter intressant, så jag ser fram emot att läsa boken.

Bokomaten.. sa...

Jag gillade den men jag har förstått att dnn är inte helt typisk för Hustved. Jag har Sorgesång stående där hemma också som jag funderar på.

Eli sa...

Åh, Hustved borde verkligen ha varit med på den där tematrion om författare man inte läst men man tror man skulle gilla... (*går och ställer sig i skamvrån*)

Bokomaten sa...

Ja, hon stod på listan ända till i somras. Rätt många som jag bara läst en bok av men känns i alla fall bättre det än att inte läst något.:)