tisdag 21 februari 2012

Kriget om källan av Cannie Möller

Det här är väl i det närmaste en klassiker bland barn- och ungdomsböcker idag. Den kom ut för 25 år sedan och är Cannie Möllers debutbok. Sedan dess har hon skrivit och gett ut massor med böcker för både yngre och äldre barn i alla möjliga olika genrer. De som kommit de senaste 5-10 åren har jag lite koll på men jag visste faktiskt inte att det var Cannie Möller som även skrev ”Stortjuvens pojke” och ”Levande livet” som jag själv läste som barn och gillade.

Jag måste erkänna att det inledningsvis går tröööögt med den här dock. Om det inte vore att vi har den som återkommande läsning i en årskurshär så hade jag nog inte gett mig på den. Vi befinner oss i framtiden och får lära känna flickan Anjo. Människan har gjort stora delar av jorden obeboelig genom giftiga utsläpp och miljöfarligt avfall. I närheten av byn där Anjo bor ligger en liten källa med drickbart vatten. Människorna i dalbyn där Anjo bor delar vattnet i källan med en by i bergen. När Anjo en dag besöker källan för att hämta vatten och prata och umgås med sin kompis Marja från bergsbyn så upptäcker de att källan håller på att sina. Vattnet står lågt. Vattnet i byn går inte att dricka pga gifter i marken så detta är deras ända källa till rent vatten. Anjo skyndar sig tillbaka till byn där stor uppståndelse bryter ut. Byn ledare har just dött och nu pågår diskussioner om vem som ska ta över som ledare. Den gamle hövdingens fru, Signe? Som med lugn och ro säger att de nu måste samarbeta med bergsbyn och gräva djupare ner i jorden för att komma åt mer vatten. Eller ska de välja Karl? Som hävdar att enda sättet att överleva nu är att avskärma källan. Människorna i bergsbyn har blivit för många. De dricker upp allt vatten för människorna i dalbyn. Det gäller för byn att slå vakt om ”sin” källa och vill inte bergsbyborna acceptera det så får de försvara den med våld… Karl piskar upp stämningen i byn och kriget är nära..

Ja, det är en kort historia det här, endast 120 sidor. Dock alldeles lagom för att berätta den historia det här handlar om. Efter två kapitel ungefär så dras jag in. Förmodligen beror et på att jag redan då inser vad som ska hända när en liten get från bergsbyn förvillar sig in i Anjos by och de jagar efter den med en nästan blind ilska. Den gången klarar sig geten, men den är ett förebud. Usch vad otäckt det blir. Det är synd att de inledande kapitlena är lite torra dock. De känns nästan lite barnsliga i sitt tilltal. Förmodligen är det en generationsfråga. Boken var trots allt gammal redan när jag var tonåring. Den är dock lättläst och det tycker jag faktiskt är lite roligt. Det är många böcker där språket blivit föråldrat men den här går fortfarande lätt att läsa och ämnet håller ju onekligen än idag. Det finns så mycket man kan diskutera tillsammans efter en sådan här bok. Miljöförstöring. Konflikter. Grupptryck och vad vi tror om framtiden.

Inga kommentarer: