tisdag 24 januari 2012

A room full of bones av Elly Griffiths

Ja, det här är alltså den fjärde boken om arkeologen Ruth Galloway som allt som oftast hjälper polisen med den ena otäcka mordutredningen efter den andra. Ruth firar sin dotter Kates 1-årsdag och har ingen kontakt med Nelson, Kates far. Nelsons fru Michelle har förstått hur det hela ligger till och har förbjudit honom att någonsin träffa vare sig Kate eller Ruth igen. Annat än i jobbet förstås.

Ruth jobbar och står i mer än någonsin. Nyligen har en kista upptäckts som skulle kunna innehålla resterna av en sedan länge död biskop, biskop Augustine. Under pompa och ståt ska man öppna kistan på det lokala museet och Ruth är inbjuden. När hon dyker upp, lite för tidigt till evenemanget går hon ändå in för att ta sig en titt och vänta på de andra. Men hon är inte först. Museets föreståndare är redan där. Fast död. Och sedan rullar det igång igen. Även Cathbad dras in i mordhistorien som vanligt eftersom museet även har ett antal gamla ben från Australien i sin samling. Ben som tillhört aboriginer och som det finns en stor organisation som arbetar för att få utlämnade tillbaka till hemlandet. Ovanpå detta sprider sig mörka makter. En förbannelse vilar förstås över Biskop Augustines kvarlevor och även en del av medlemmarna i den organisation som kämpar för att få tillbaka de aboriginska benen sysslar med otäcka saker. Kan man ta livet av någon genom att kasta en förbannelse över dem?

Jag gillar fortfarande karaktärerna här och Ruth och jag kommer att fortsätta umgås. Däremot tycker jag faktiskt att det kanske är lite för mycket koncentration på religion, tro och övernaturliga förmågor och livsåskådningar här. Ruth är visserligen en skeptisk person som inte gillar sina föräldrars kristna tro, men Nelson är uppfostrad katolik och Cathbad… ja, han är ju druid med ett öppet sinne skulle man kunna säga. Jag vet att religionen spelar en mycket större roll i England än den gör i Sverige men jag har ändå lite svårt att köpa en del delar här. Framför allt tycker jag att det blir lite för mycket ”samlas runt elden och be till gudarna”.

Men i övrigt trivs jag fortfarande. Historien är spännande och engagerande och jag räknar inte alls ut hur det ska gå. Jag misstänker dessutom att vi kanske får träffa en del personer här som kan tänkas återkomma i de följande böckerna. För att inte tala om Max som åter dyker upp i Ruths liv. Det känns lite tråkigt att det förmodligen dröjer rätt länge till nästa del i serien nu, men samtidigt blev jag lite mätt av den här så det gör mig inte jättemycket. Jag finns dock kvar här och väntar på henne när hon behagar dyka upp nästa gång, dr Ruth Galloway.

7 kommentarer:

Lingonhjärta sa...

Har införskaffat mig dem på engelska nu i och med att den första på svenska och jag inte kom så bra överrens :) Så nu är helt helt peppad på att läsa om Ruth igen. (Och läste därför inte din rec nu :))

Bokomaten.. sa...

Lungan.=) Har själv börjat göra så. Är det någon bok jag är väldigt pepp på så läser jag inte så mycket om den. Dels för att inte få veta "hur det går" men också för att inte bli för påverad. Om man läser massor med positiva inlägg så kanske man får lite för höga förväntningar ochtvärt om..

Lingonhjärta sa...

Exakt! Sen om jag börjar få för mycket förväntningar så börjar huvudet bygga upp bilder och spejsar iväg. Bäst att hålla sig och inte läsa de rec ordentligt som man är riktigt sugen på :)

Fint smeknamn du gav mig förresten :D

Bokomaten.. sa...

Hehe, ja, Lungan tänktej ag mer som fånig slang på "Det är lungt" men tror jagska börja kalla dig för "Lingan" istället!;-)

Lingonhjärta sa...

Hehehe! Gillar båda två :D

Bokomaten.. sa...

Lugna lingan, kanske?;)

Lingonhjärta sa...

Haha, perfekt :D Nu ska jag bara komma på en fint till dig också. Som du gillar såklart :)