tisdag 10 januari 2012

A red herring without mustard av Alan Bradley

Tredje boken om Flavia de Luce, 11 år gammal 1950 och som älskar allt som har med kemi att göra. Ja, hon är ju inte så lite otrolig som karaktär med tanke på att hon verkligen är ett snille på kemi och brådmogen och smart så det förslår. Hon lyckas ju dra polisen vid näsan när det gäller att lösa alla mord som ständigt tycks poppa upp runt omkring henne. Och jodå, hon har själv blivit misstänkt mer än en gång.

Den här gången är det en zigenarkvinna som blir överfallen på De Luce ägor. Efter att Fenella Fays spåtält brunnit ner på den lokala marknaden så bjuder Flavia henne att parkera sin husvagn på deras ägor ett tag för att vila upp sig. På natten blir Fenella överfallen och Flavia hittar henne, badande i blod, i husvagnen sent en natt. Naturligtvis borde inte 11-åriga flickor vara ute och ränna så sent på natten, men Flavia ville titta till sin nyfunna vän vilket var tur då hon knappast överlevt natten om inte Flavia hämtat hjälp. Fenella har ingen familj, men hon har en dotterdotter, Porcelain, som kommer ner från London för att ta hand om sin mormor. Porcelain och Falvia formar en udda vänskap och det dröjer inte länge innan ett nytt överfall på de Luces ägor upptäcks. Den här gången med dödlig utgång.. En ung man med inte alltför gott rykte i byn hittas död, uppkastad i famnen på en staty av Poseidon med en hummerkrok uppstoppad i ena näsborren.

Flavia bestämmer sig naturligtvis för att ta reda på vad som hänt. Hur hänger de båda överfallen samman? Har det någonting med familjen de Luce att göra? Hummerkroken var en del av familjesilvret som förresten verkar decimeras allt mer.. Och vart har familjens porslinshundar som stod framför eldstaden tagit vägen? Polisen motarbetar Flavia som vanligt då de tycker hon är alldeles för ung för att lägga näsan i blöt. Som om inte det vore tillräckligt så är Flavias båda systrar, Daphne och Ofelia ännu värre än vanligt. De stänger in henne i källaren och torterar henne med sparkar och slag och berättar om och om igen hur illa deras mamma tyckte om Flavia.

Jag tycker nog att den här boken var aningens för lång egentligen med sina 400 sidor. Det hann bli lite segt emellanåt även om jag verkligen, verkligen gillar Flavia, miljöerna och flera av karaktärerna här. Jag hoppas verkligen att vi får läsa med om Porcelain i kommande böcker då hon är en riktigt skön tjej om än en rätt farlig sådan emellanåt.

Tro inte att det här är barnböcker bara för att det handlar om en 11-årig tjej, nej, charmen med henne är att hon är klipsk långt bortom sina år men samtidigt ganska godtrogen i andra sammanhang. Hon förstår sig inte riktigt på vuxnas förhållanden men hon kan de kemiska sammansättningarna i nästan vad som helst.

Förutom själva mysteriet så kommer man även närmare karaktärerna och familjemysterierna nystas upp ännu lite mer. Flavias mamma Harriet god i en klättringsolycka när Flavia var liten och de som har lättast för att umgås i familjen numera är Flavias båda systrar. Pappan sitter oftast instängd med sina frimärken el i garaget och pratar helst inte med sina barn om han kan undvika det.

Även om den stora behållningen av de här böckerna är just karaktärerna, miljöerna och stämningen så blir det verkligen nagelbitande spännande emellanåt dessutom. Speciellt mot slutet när jag kryper upp i soffan och shhhar på mannen att jag vill vara i fred. Jag önskar så att jag hade haft en vän som Flavia när jag var barn och är himla glad att jag har henne som vän nu.

Läs också om The Sweetness at the Bottom of the Pie och The Weed that Strings the Hangman's Bag

3 kommentarer:

a-lo (the book pond) sa...

När jag först började läsa så trodde jag verkligen att du ironiserade över Flavias duktighet och tröttnat på henne, men det låter på dig som att det ändå är uthärdligt med kombinationen tweenie + genialitet. Jag har The Sweetness i hyllan, inköpt pga boktips från dig, men ännu inte läst. Men jag vill!

Spectatia sa...

Vad jag gillade omslagen på de här tre böckerna!

Bokomaten sa...

Ja, edt är verkligen jättesnygga omslag! Hoppas de behåller dem om de översätter böckerna.

Och a-lo, här tröttnas inte må du tro för Flavia och jag är såå tajta.;) Böckerna är ju regelrätta vuxenböcker, handlingen är inte för barn. Bradley har vunnit massor med priser för de här böckerna dessutom, bl a golden dagger award tror jag.