onsdag 7 december 2011

Kärlek och intriger i 1700-talets Stockholm

Charlotte Hassel av Frida Skybäck



Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag började läsa Charlotte Hassel. Inte så mycket egentligen tror jag. Jag menar, en historisk kärleksroman skulle kunna vara precis hur slibbig som helst, men samtidigt så brukar jag gilla historiska böcker annars, och äventyrsromaner är jag verkligen inte främmande för. Det var alltså med en liten gnutta skepsis, en liten smula förväntan jag började läsa Charlotte Hassel med det tog faktiskt inte lång stund innan jag var helt inne i intrigerna.


Jag kan vara ärlig och säga att jag först var lite skeptisk mot språket som är lite uppstyltat emellanåt för att skapa illusionen av att befinna sig på 1700-talets, men man vänjer sig snabbt och sedan rycks man liksom bara med! Eller jag gjorde i alla fall.

För det är inte bara en vanlig kärleksroman det här. Grundhistorien är att något hemskt hände Charlotte när hon som 16-åring blev tvungen att lämna Sverige och ta sin flykt till England där hon nu, 15 år senare är förlovad med en välbärgad skotte och bor på ett stort gods. Som 16-åring lämnade hon inte bara sin familj och sitt hemland utan även den man hon älskade men nu tvingar ödet henne tillbaka till Stockholm. Hennes lillasyster är förlovad med en man som vi förstår att Charlotte vet är ett ytterst olämpligt parti för systern och hon tänker göra vad som helst för att förhindra bröllopet. Ja, ok, det låter lite smörigt, det medger jag, men det blir faktiskt riktigt spännande. För parallellt med den här historien får vi även små återblickar tillbaka till vad det var som egentligen hände den där natten för 15 år sedan och varför Charlotte inte kunnat återvända till sitt hemland på alla dessa år. En mordgåta, förlorad kärlek, spioner och politik blandas ihop i ett myller av intriger. Den största behållningen är dock Charlotte Hassel själv. Hon är liksom rätt kul att hänga med. Hon faller inte riktigt in i någon stereotyp kategori. Hon är självständig men ändå färgad av sin tids konventionella åsikter om äktenskap och kvinnans ställning. Och har humor. Kort och gott, jag gillar henne.

Att skriva historiska romaner är dock ett otyg. Även om Frida Skybäck är historielärare och säkerligen oerhört insatt i såväl tidsanda som politik så känns det emellanåt lite.. svävande.. Lite enkelt? Utan att gå in för mycket på handlingen så funderar jag en smula över de andra intriger som sker i boken, Rysslands påtryckningar, att kungen är i Frankrike, spioner och de fyra ständerna. Är det här verkligen riktigt trovärdigt? I en ungdomsroman hade jag köpt det för att det då lite enklare historier fungerar bra där. Och även nu tycker jag egentligen också att det fungerar. Det är en kärleksroman, inte en bok av Peter Englund, liksom. Och svenska äventyrsberättelser och historiska kärleksromaner kryllar det väl inte av direkt, va?

Det finns också en annan sak jag har lite svårt för och det är de ganska långdragna sexscenerna. Jag förstår inte varför man alltid måste klämma in heta, våta långa sexscener i böcker som på något sätt behandlar romantik. Det är jättevanligt i Paranormal Romance-träsket t ex och det ska till en riktigt bra författare för att klara av att beskriva en sexscen utan att det blir plumpt eller pinsamt. Skybäck klarar det någorlunda, jag lyckas läsa en bit innan jag bestämmer mig för att hoppa vidare till nästa scen, men jag har ändå lite svårt för det.

Annars skulle jag gärna läsa mer. Hoppas Skybäck får till fler böcker så småningom för jag gillar det här! Jag har förstått att hon har en ny på gång för hennes blogg ligger nere till i januari till förmån för annat skrivande…

Inga kommentarer: