tisdag 8 november 2011

Sömnpillret av Essie Fox

Nej, förlåt, Sömngångerskan av Essie Fox


Det lovar så mycket det här. Mörka intriger, fraset av viktorianska kläder genom stora tomma hus, familjehemligheter och mordgåtor. En mordhistoria förlagd till 1800-talets England borde kunna bli så bra och har verkligen alla förutsättningar.. men… ja, jag vet inte jag, ja. Det är lite ojämnt det här.


Historien koncentreras kring tre kvinnor. Pheobe, som 17 år gammal bor tillsammans med sin mor, Maud, och moster Cissi. Maud och Cissi är varandras raka motsatser. Maud tillhör hallelujafolket, är strängt religiös och tycker allt Cissi gör i livet är syndigt. Cissi å andra sidan jobbar på teatern. Under många år var hon en firad sångerska som turnerade över hela världen, men har nu precis börjat arbeta igen efter många års uppehåll då hon hållit sig hemma hos sin syster. Pheobes far dog när hon var liten och i Pheobe bor motstridiga känslor. Hon är både rädd för det liv Cissi lever och lockas av det. Familjehemligheterna rullas sakta fram och man förstår snart att alla har något att dölja. Ja, nästan direkt inser man att det är Cissi som är Pheobes verkliga mamma så det tycker jag inte att jag spoilar för någon om jag berättar här. Hur det hela hänger ihop och hur det kom sig att Pheobe istället bor med Maud får man så smått veta efter hand och visst blir det spännande, så småningom…


Det finns tyvärr dock två saker med den här boken som jag har lite svårt för. Det ena är språket. Det är sådana enorma omskrivningar och målande liknelser hela tiden att jag tycker det blir lite uppstyltat. Dessutom går det inte logiskt ihop. Hur kan den så naiva och oskuldsfulla Pheobe tycka att en vindpust mot hennes kind känns som en älskares andetag? Detta släpper dock efter ungefär halva boken och Fox använder inte lika mycket liknelser längre, vilket jag tycker är skönt på ett sätt, men boken blir också mer ojämn i och med det. Historien blir dock mer spännande och Pheobe blir också lite mer människa och även mer vuxen. Det tar dock som sagt halva boken..

För det är det andra jag stör mig på. Karaktärerna går helt enkelt inte ihop alltid. Pheobe är faktiskt inte bara naiv, hon är rent ut sagt korkad i början av boken, men även det blir bättre efter hand som hon får blir mer erfaren. Hennes mor får jag aldrig grepp om, däremot, även om hennes karaktär är en av de roligare.

Även handlingen är lite ojämn. Till en början befinner de sig i det myllrande London, där fattigdomen är stor, teaterlivet rikt och farorna för en ung kvinna flera. Det är fullt av liv, Maud sliter med ekonomin och religionen spelar en stor roll för Pheobes uppfostran. När Maud inte får pengarna att räcka får Pheobe ge sig iväg ut på landet till det stora Dinwood Hall, för att arbeta som sällskapsdam och då tar historien en annan vändning. Från familjeintriger och färgglada teatrar saktas tempot ner och familjeintrigerna bli helt annorlunda. Ett drag av spökhistoria blir det också. Jag tycker nog att historien faktiskt får ett lyft här också även om det gör berättelsen ännu lite mer ojämn. Jag gillar inte riktigt den vändning boken får, jag gillar inte hur man konsekvent lägger skulden på kvinnorna i handlingen t ex, och jag gillar inte särskilt många av karaktärerna men det blir en mer spännande berättelse efter hand.

Nä, jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken egentligen. Odelat negativ är jag inte även om det är mycket jag inte gillar med den här boken. Ojämn är så jag bäst kan beskriva den. Spännande emellanåt, seg ibland, ofta irriterande. Inget jag skulle rekommendera många, men kanske att Essie Fox hittat sin stil till nästa bok, för potential finns här ju och jag orkar ju i alla fall ta mig igenom boken så något finns här ju.

8 kommentarer:

Lingonhjärta sa...

Aaah som jag har varit sa sugen pa denna men nu blev jag sadar intresserad...Och det som latit sa lovande ju :(

Titti/Hellre barfota än boklös sa...

Jag har ett recex av den boken liggandes hemma. Ditt inlägg är tyvärr inte den första som beskriver den här boken på det här sättet och jag kan säga att jag inte blir så direkt sugen på att läsa den. Ångrar att jag beställde den där boken. Den lät himla bra. Men jag måste väl ta mig i kragen och somna till boken själv innan jag dissar den.

Eli sa...

"Vindpusten kändes som en älskares andteag"? Bara det får mig avskräckt :P Synd på något som verkade vara så rara ärter i beskrivningen!

Emmas Bokhylla sa...

Hmmm...later tyvarr inte sa lockande. den far definitivt vanta tills jag springer pa den i pocket pa nagon loppis...

a-lo (the book pond) sa...

Hade jag bara läst översta raderna så hade det varit ett done deal. Viktoriansk tid, ahhh. Men resten av recensionen känns ju väldigt nja, så maybe not.

Bokälskarinnan sa...

fan vad trist men då gör det inte att den inte blir läst på ett tag då ju och kan lägga fokus på andra böcker som verkar bra.

Bokomaten sa...

Ja, jag var ju ganska hajp på den här boken kan man säga. Vilka förutsättningar! Borde vara något jag gilar! Och omslaget allena gör ju en sugen!! Men, allt man läser är inte blivande klassiker, helt klart.

Jessica (ord och inga visor) sa...

Mordhistorier gör mig allmänt osugen men jag måste bara skriva – gud vilken fin framsida!