tisdag 18 oktober 2011

Vips så blev det liv

...eller en hyllning till blågrönalgen av Bob Hansson

Jag har alltid haft den uppfattningen om Bob Hansson att han är en dryg liten typ som tycker väldigt mycket om sig själv och sina egna åsikter. Aldrig att jag hade föreställt mig att han kunde vara rolig. I alla fall inte att JAG skulle kunna tycka att han var rolig. Jag hade aldrig gett den här en chans om jag inte hade fått den i pressutskicket i somras, det med kuddfodralen. Som det var nu så märkte jag att jag faktiskt hade roligt när jag läste. Jag gav den några sidor, några till och satt och småfnissade åt dråpliga situationer. Killen har ju humor!? Och självdistans? Visst, han har skrivit en hel tjock bok om sig själv och hur han blev till. Eller rättare sagt, hans dotter. Det måste man ju säga är ganska självupptaget, men det är verkligen inte en traditionell självbiografi. Snarare en släktkrönika med inslag av Populärmusik från Vittula. Faktiskt, känner jag till och med igen mig själv i en del situationer. Gud, vad jag fnissade när den världsmedvetne Bob Hansson, som inte vågar avslöja att han inte vet om man måste ha visum eller inte till Indien, sätter sig på flyget med ett slitet pass och hoppas komma in ändå... Vilket han naturligtvis inte gör. Istället blir han placerad i ett litet fyrkantigt bås på flygplatsen tillsammans med sin nye bäste vän, en man från Bangladesh, och en massa cigaretter. Äta får de inte, men röka går bra. Det är faktiskt det enda stället på hela flygplatsen där man får röka.

Naturligtvis är detta lika mycket dikt som verklighet, texten flörtar en hel med läsaren och vem som helst inser ju att Hansson omöjligt kan veta vad hans gamle farfar och sagt och tänkt en gång i tiden och det gör att man tar resten av historien med en nypa salt den också. Roligt att läsa är det ändå lika fullt. Eller kanske just därför. Jag är mycket positivt överraskad av Vips så blev det liv, det var verkligen inte alls vad jag förväntade mig.


Boken är ett recex från Pocketförlaget

4 kommentarer:

Cecilia sa...

Härligt med positiva överraskningar. Jag tror att min uppfattning om honom ligger ganska nära den du hade: nånstans däremellen och likgiltighet, men det här lät ju skoj. Ett plus för skoj pressutskick :)

Emmas Bokhylla sa...

Ah, vad roligt att hora! ...jag har namligen ocksa haft lite samma uppfattning om honom, att han ar lite jobbigt pretto. Verklgien kul att man far sina fordomar skjutna i sank! ;-)

a-lo (the book pond) sa...

Jag har inte läst honom, men däremot sett honom i TV-rutan en del och där har han varit lite rolig. Så jag har också fått revidera min drygprettobild.

Och en del andra har ju skrivit sex böcker om sig själv à 3000 sidor. Också ett nätt litet egoprojekt ;)

Bokomaten sa...

Haha, jo men så har jag min egen uppfattning av Karl Ove också..

men faktiskt, jag ahde inte läst den här om jag inte hade fått den i brevlådan. Började bläddra och bara fortsatte, just för att jag blev så förvånad och för att det just faktiskt var rätt kul. Visst är han lite dryg och pretto, men vet om det och driver lite med sig själv.:) Cred till Boban för självdistans.