tisdag 25 oktober 2011

Klappa händer små av Dan Rhodes

Det bor en sjuk, sjuk hjärna i Dan Rhodes. Det tar ett bra tag innan jag kommer in i den här boken, men när historien sedan tar en mycket sjuk vändning läser jag fascinerat vidare av ren och skär förskräckelse Det liknar inte mycket jag har läst det här, och baksidestexten om att historien skulle vara lite av bröderna Grimm möter Tim Burton vet jag inte riktigt om jag håller med om. Fast jag vet inte vad jag skulle likna det vid annars.

Det är flera parallella historier som går in i varandra på olika sätt. Dels är det historien om ett självmordmuseum i Tyskland, vakten, föreståndaren och hennes man som är förvillande lik Pavarotti. Dels är det en sagolik kärlekshistoria om en flicka och en pojke som är så vackra att de verkar förutbestämda att vara tillsammans. Men någon är alltid vackrast och för eller senare kommer det smolk i bägaren.

Det är också historien om en läkare, hans patienter och hans hund Hans. Och framför allt läkarens chockerande intressen och böjelser.

Självmordsmuseet är en historia i sig. Istället för att vara den uppbyggliga tröst som föreståndaren tänkt sig så lockar det till sig deprimerade människor som istället finner att de inte är ensamma och därmed drivs över gränsen. Bilder på kändisar som alla tagit livet av sig på olika sätt och ”tips” på populära metoder fyller rummen i det makabra museet.

Jag vet inte om det här är bra, men det är definitivt annorlunda. Mest lockas jag att läsa om det unga kärleksparet och deras problem, kanske för att det är så mycket saga och samtidigt något jag känner igen. Kärlekshistorier har man ju läst förut liksom. Berättelsen om läkaren är dock det som först driver mig till att läsa vidare. Det är så att jag måste fortsätta för att se om det inte bara är ett enda stort påhitt. Jag undrar hela tiden hur det ska sluta och det blir bara värre och värre. Absurt är så jag bäst skulle beskriva det här.

Jag vet som sagt inte om jag faktiskt gillar det här, men jag vet att jag inte kunde sluta prata om boken med maken under tiden jag läste. Ungefär så här kunde det låta:

Jag: Hör här, det är helt sjukt..
Maken: Vad är det du läser egentligen?
Jag: Ja, jag vet inte riktigt, faktiskt..

Annorlunda är det definitivt.

Så till något helt annat. I pressutskicket för den här boken står det att Rhodes vunnit E. M. Foster Award vilket gjorde mig en smula fundersam. Kan det finnas både en E.M. Foster och en E.M. Forster? Efter lite googling förstår jag ju att det alltså är E.M. Forster Award han vunnit, 2010. Nåja, det kan ju bli fel ibland. När jag öppnar boken inser jag dock att det står likadant på fliken på omslagets insida. Pinsamt tycker jag som ju faktiskt är ett stort fan av just E.M Forster. Både Kate Atkinson och Nick Hornby har vunnit tidigare kan jag se dessutom. Vad man har för kiterier för detta pris har jag ingen aning om, men ett resestipendium till staterna är vad man får i alla fall. Säkert nog så trevligt.

Andra som läst är bl a Eli. Recex från Basil förlag.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Oh my God! Skäms som ett djur! Så ohyggligt pinsamt och jag fattar inte att ingen av oss såg Forster-grejen. Men tack för att du gjorde oss uppmärksamma på det, nu kan vi i alla fall ändra det till pocketupplagan.

Med skamsna hälsningar
Helen Ljungmark
Förläggare på Basil

Bokomaten.. sa...

Ja, men vad bra. Det är liksom en stor favorit här hemma så blev lite förnärmad å Edward Morgans vägnar. Annars måste jag gratulera till att ha hittat en bok som jag verkligen inte kan likna vid något annat! Fortfarande en smula chockad trots att det gått ett litet tag sedan jag läste ut den här nu. Roligt att hitta något som verkligen sticker ut från mängden.

Anonym sa...

Tack så mycket. Ja, det var lite så jag kände när jag fick manus - att det inte liknade något annat. Och, precis som du skriver, även om man inte är säker på att man gillar det, kan man inte sluta läsa och man tänker på den länge efteråt. Det i sig är ett gott betyg, tycker jag.

Men skäms fortfarande. Sådant SKA inte hända. Men en gång när jag jobbade på annat förlag blev författarnamnet fel på ryggen. Då var det panik :-)

Allt gott!
Helen

Bokomaten sa...

Hahahahah, underbart och SÅ fel! som författare hade jag blivit jättearg.:)

Jenny B sa...

Hmm, det låter som en spännande bok! Även om det bara blir värre och värre... men det kan ju vara helt rätt.