onsdag 12 oktober 2011

Antiloper av Ester Roxberg

Ok, jag erkänner. Det händer ganska ofta att jag börjar lipa när jag läser en bok. Att jag blir helt förtvivlad däremot är väldigt sällan. Jag vet inte om det är positivt betyg egentligen, men Roxbergs Antiloper kryper så djupt in under skinnet på mig att jag inte kan värja mig.
Vi får träffa två flickor i sluet av gymnasiet. Två bästa vänner som inte bara gör allt för varandra, de är allt för varandra. Astrid och Ellen, Ellen och Astrid. Olika och ändå lika. Större delen av boken är skriven ur Astrids perspektiv, men små glimtar av Ellen tittar fram ur dagboksanteckningar vi får ta del av. Glada spralliga Ellenmed toppbetyg i alla ämnen och som lägger friidrotten på hyllan för att bli journalist, precis som pappa. Astrid ska bli nästa P J Harvey. Men något händer mot slutet av gymnasiet. Ellen vänder sig allt mer inåt. Vi förstår att hon är rädd att visa sitt rätta jag, att hon inte kan finna någon mening med livet. Hon tror att om Astrid fick se den verkliga Ellen så skulle hon aldrig vilja vara hennes vän. Den tjej som tidigare var så sprallig blir allt magrare, vresigare och mer och mer sorgsen. Och de glider ifrån varandra.

De blir varandras motsatser, men också två sidor av varandra. För det mörka finns hos Astrid också och även Ellen har drömmar och ibland tittar framtidstron fram.

Omslaget är fantastiskt träffsäkert med en bild på både skymning, eller är det gryning? Sol och moln. Det gör så fruktansvärt ont att läsa om Ellen och om Astrid som tar på sig skulden för det som händer med Ellen, samtidigt som hon saknar sin vän och också inte klarar av att dra hela lasset. Hon vill så gärna ha sin kompis kvar men hon vill också leva sitt eget liv. Inte bara för Ellen. Det här är så fruktansvärt trasigt, sårigt och gör så ont att läsa. Roxberg lyckas med små medel beskriva precis den där svärtan och sorgen och utan att avslöja för mycket så blir jag helt utlämnat förtvivlad över båda flickornas öde, kanske mest Astrid faktiskt då det är hon som är huvudberättare här. Den som står utanför och ser på utan att kunna göra någonting.

Jag skulle gärna vilja att alla läste det här och jag blir inte förvånad om Roxberg kniper sitt andra Augustpris, men jag vet faktiskt inte om jag kan rekommendera det här till alla. Själv klarar jag inte en misär till så nu får det faktiskt bli lite ytlig skrattfest hos Bokomaten och det ett bra tag framöver. Så här känslosamt borde det vara förbjudet att skriva, samtidigt som det ju behövs.

Eli läser och skriver har skrivit en fin recension och även Fiktiviteter har läst och skrivit om den här.

6 kommentarer:

Helena (Fiktiviteter) sa...

Jag håller verkligen med om att Antiloper är så hemsk att man nästan inte orkar men den är också alldeles fantastisk samtidigt. Jag hoppas verkligen att hon kniper det där nobelpriset (även om jag håller med om att man nog inte bör rekommendera den till alla).

Bokomaten sa...

Tror du menar augustpriset?;) Jag har en annan bok på lut också för det som jag läste i våras och äääääääääälskar. Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling. Ska bli roligt att se vilka som blir nominerade på måndag.

Anna (Bokstävlarna) sa...

Jag måste måste måste verkligen läsa Antiloper! Jag har läst så många fina recensioner nu och känner att den här boken lär passa mig som handen i handsken (jag som gillar när det är så hemskt att man nästan inte orkar läsa vidare).

Eli sa...

Håller med precis, det är så bra och så jobbigt att man både måste och inte vill fortsätta läsa. Jag hoppas också på Augustpriset för Roxberg!

Helena (Fiktiviteter) sa...

Ja, nobelpriset är kanske lite att ta i i dagsläget men Augustpriset vore välförtjänt :) Jag måste läsa Kapitulera omedelbart... också, den har jag hört mycket fint om.

Bokomaten sa...

JA! Tror du skulle gillar "Kapitulera..", Helena. Det tror jag faktiskt!!