torsdag 29 september 2011

Pojkarna av Jessica Schiefauer

Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa den här boken egentligen. Definitivt inte detta i alla fall. Jag läste och tyckte mycket om Schiefauers förra bok, ”Om du var jag”, som handlade om två flickor i en mindre stad och om at leva dubbelliv. På det viset likar ändå de båda böckerna varandra även om den var mångt mycket mer realistisk än den här som är starkt fantasibetonad.

Tre 14-åriga flickor, Momo, Bella och Kim går i skolan ihop och gör faktiskt det mesta ihop. I skolan får de utstå mycket i form av äckliga kommentarer, blickar och tafsande från pojkarna som tycker om att reta dem och som med sin självklara auktoritet har makten i skolan. De är inte populära, de gör sig inte till och leker hellre fortfarande med varandra än ställer sig in hos killarna i skolan som de andra flickorna.

Bella har ett växhus där de brukar träffas och ha maskerade och fester tillsammans, bara de tre. Bella skickar efter plantor från hela världen och med en av försändelserna kommer ett mystiskt frö, en mosig klump med en liten grodd som sticker ut. Bella planterar och snart tår en ståtlig planta som inte liknar något annat i växthuset. Flickorna ställer till fest och bestämmer sig för att dricka en magisk dryck med lite av nektarn från blomman. Och här tar boken sin märkliga vändning.

Flickorna förvandlas till pojkar under natten, men när de vaknar på morgonen befinner de sig åter igen i de flickkroppar de lärt sig att ogilla. Om nätterna förvandlas de, går på stan utan att behöva skyla sig och pratar med andra pojkar utan att se någon agenda i deras ögon. Framför allt Kim älskar livet som pojke och slits mellan sina båda identiteter. Den utsatta flickan Kim och en allt mer kaxiga pojken.

Inte är det fantasy, ej heller äventyr, bara verklighet med en märklig twist. Jag tänker på Sonya Hartnett och även på Per Nilsson i vissa scener och det är ju gott betyg. För många av mina elever, i alla fall, är det här definitivt för svårt men det är skönt att det finns ungdomsböcker som kräver lite av sin läsare också. Jag tror man med stor fördel kan läsa i grupp och diskutera efteråt. Om inte annat så om hur pojkarna i boken framställs och om könsroller och värderingar. Jag skulle inte säga att det här är en regelrätt ungdomsbok, snarare något mitt emellan vuxen och ungdom (unga vuxna?) och många kan nog uppskatta det här trots den märkliga handlingen. Det är svårt att komma under skalet på Kim och förstå honom/henne men efter ett tag inser man också att hon har rätt svårt att förstå sig själv. Skalet hon bär på rymmer något helt annat än det ser ut att göra och det gör att hon blir mer och mer tom.

Visst är det intressant att läsa, men det är också mycket som utelämnas. Jag läser mer för att jag fascineras än för att jag bryr mig om tjejerna. Att det är något helt eget står dock klart och jag hoppas verkligen att Pojkarna får den uppmärksamhet den förtjänar. För även om jag är osäker på vad Schiefauer egentligen har skrivit så tror jag som sagt att det är en bra bok att diskutera tillsammans.

Inga kommentarer: