tisdag 27 september 2011

Grand mal av Linda Boström Knausgård

Hon måste vara medveten om det, Linda. Att hennes efternamn kommer att göra att folk tittar en gång till på den här boken. Dessutom tror jag att en hel del tänker på den bild man redan har av ”Karl Ove Knausgårds fru” från Min Kamp-böckerna och funderar på vem personen är som skrivit de här böckerna. Säker med nyfikenhet. Självklart tänker jag likadant. Lite nyfiket, undrar hur HON är som författare. Och tur då att det faktiskt är väldigt originellt, intressant och både vad an hade väntat sig och inte alls.

Detta är en samling med texter. Några lite längre men de flesta korta. Titeln är också hämtad från en av texterna och handlar om ett par som just fått en dotter och hur namngivningsceremonin ska gå till. På bara några sidor får man en inblick i ett förhållande som kanske inte var helt på banan när det startade och som kanske inte heller helt hittat in i sin form. Kanske aldrig kommer att göra det.

Det är egentligen inte en novellsamling det här, för fristående noveller med tydlig början och slut kan jag inte påstå att det är. Snarare är det ögonblicksbilder, klipp, scener ur livet ochfantasier som spelas upp. Hon har en egen röst och även om inte allt är särskilt spännande är det något annat som ändå gör det intressant att läsa det här.

Det är klart att det är orättvist att jämföra två så olika författare men jag kan inte låta bli. Och jag tycker faktiskt det är mer behagligt att läsa Fru Knausgård än hennes make. Det här tilltalar mig verkligen, fast absolut inte alla texter. Många av dem är otäcka, skrämmande, obehagliga och rent ut sagt omotiverat äckliga. Jag förstår inte riktigt fascinationen många författare idag verkar känna för våld.


De flest av de här texterna går dock rätt in. Det är små, små klipp som berättar helt olika historier. En del nästan tråkigt vardagliga, andra mer lika drömmar. Själv tycker jag bäst om de förra. I de enkla observationerna och besrkivningarna av tankar, då tycker jag Linda Boström Knausgård är som bäst.

3 kommentarer:

Böckerx3/Metta sa...

Jag tyckte också att den var riktigt bra. Har inte fått lusten ätt läsa maken än, blir alltid så opepp när något hypas.

Bokomaten.. sa...

Det håller jag verkligen med om. Nog missar man en del på det viset också förstås men finns ju så mycket att läsa ändå.=)

...med näsan i en bok... sa...

Har varken läst herr eller fru Knausgård...