torsdag 8 september 2011

En shopaholic i New York av Sophie Kinsella

Ok, allt jag läste I USA var kanske inte kvalitetslitteratur som jag kommer att komma ihåg resten av livet. Det blev lite ytlig chic litt vid poolen också.. Jag läste första boken om Rebecca Bloomwood för flera år sedan och tyckte den var helt katastrofalt tråkig så jag vet egentligen inte varför jag hade tvåan hemma i bokhyllan. Hur som helst tänkte jag att om det är någon gång jag skulle läsa den här så är det väl när jag själv är på väg till New York så den fick följa med trots allt.

Och till en början är det här faktiskt så pinsamt jobbigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men efter ett tag slår mig insikten att jag själv faktiskt använder en hel del av de där fraserna och ursäkterna som Rebecca uttalar och skammens rodnad sprider sig över mitt ansikte.. Jag tycker fortfarande att hon är oroväckande bra på att förneka för sig själv hur mycket pengar hon gör av med, för visst måste det vara förnekelse och inte bara som hon är helt blåst? Men lyssna på det här:


”Åh, jag älskar att shoppa utomlands. Det är ju kul att shoppa var som helst – men fördelarna med att göra det utomlands är att:

1. Man kan köpa saker som inte finns i England.
2. Man kan säga coola saker när man kommer hem. (Den här hittade jag i New York)
3. Utländska pengar räknas inte så man kan göra av med hur mycket man vill. ”


Ok, både jag och Rebecca vet att det där sista inte är riktigt sant, men jag får ändå en stark känsla av att jag förstår det där lite bättre än Rebecca gör. Jag älskar att hitta saker som inte finns hemma. Och jag måste nog tillstå att jag inte riktigt hade koll på hur mycket pengar vi hade gjort av med ett tag i USA. Vi var dock aldrig i närheten av att skuldsätta oss för en sjals skull eller gå bankrutt i någon museishop. Och jag skiljer mig även från Rebecca i den mån att jag faktiskt inte alls tycker att det är särskilt kul att shoppa var som helst. Hatar omklädningsrum, usch. Inte ens böcker är alltid kul att köpa även om det brukar vara snäppet mindre ångestfyllt. Det är först efteråt som det dåliga samvetet kommer, när jag ser högen med olästa böcker hemma… Erkänn att det drabbat er också..? Så många böcker, så lite tid..


Hur som helst, jag kanske har mer gemensamt med Ms Bloomwood än jag skulle vilja erkänna, men det gör det inte till fantastisk litteratur för det. Lite småunderhållande när hjärnan vill ha några dagars skön semester kan jag däremot erkänna att det är. Även om skämskudden nästan får åka fram emellanåt när det blir för pinsamt eller Rebecca helt enkelt blir för jobbig. Kanske kan det ändå bli en Kinsella till så småningom när man vill ha något lite mer lättsamt. För lättsmält och underhållande är det trots allt och det kan vara rätt skönt det med ibland, men det lär nog dröja ett tag.

2 kommentarer:

Emmas Bokhylla sa...

Jag har bara last forsta boken, och jag gillade den verkligen inte. Jag haller fullstandigt med dig, ibland rodnar man nagot enormt at Becky Bloomwood...!

Bokomaten sa...

Ja, gud ja. Det är ju inte bara som hon ljuger för sig själv, hon är ju faktiskt helt dumt i huvudet.