måndag 19 september 2011

Du hasar av trygghet av Elin Grelsson

Ja, vad ska jag säga. Det här går rätt in i mig och jag hoppas vi får läsa mycket mer av Grelsson i framtiden. Det här är hennes debut som författare men hon har synts flitigt som kribent och krönikör i bl a GP och ETC.

Till en början sitter jag fascinerat och reflekterar över att hon träffar så mitt i prick. Det skulle kunna vara mig det handlar om, eller vem som helst. Men sedan tar berättelsen en annan vändning.

Sara är en tjej i 30-årsåldern, kanske något yngre, som hoppar mellan vikariat och kämpar för att hålla ihop livet. Just nu har hon ett lite längre vikariat på ett kontor och hon gör verkligen sitt bästa för att framstå som den där klämkäcka, glada tjejen som alltid ställer upp, trots att värken i huvudet är ständigt återkommande och sömnbrist sätter sina spår på hennes humör. Jag hör orden hon säger som ekon av mina egna där vid kaffeautomaten i fikarummet. Hon är alltid trött och vissa dagar är huvudvärken så stark att hon knappt kan se ordentligt. Långt innan hon själv förstår det funderar jag på om det är hjärnspöken eller helt enkelt migrän hon har. Symptomen är slående.. Illamående, ögonflimmer, yrsel.

Sara är inte särskilt lycklig med sitt liv. Det var inte så här hon tänkte det. Parmiddagar med presenter, dålig lön och en relation hon i ärlighetens namn inte trivs i. Hon har heller inte direkt några vänner att tala om, bara en väninna som haft mer tur än Sara i yrkeslivet, med sin examen från Handels och sitt välbetalda jobb. Sara slår mig som en väldigt ensam person.

Hur det blivit så kan man ana genom de avsnitt i boken som handlar om Sara som barn. Handlingen hoppar nämligen lite mellan nutid och dåtid. Då, på det tidiga 90-talet, då Beverly Hills gick på TV och man lyssnade på ”Råcksett”. Även då hade Sara svårt att passa in. Sist vald på gympan och sist att snappa upp trender. När de andra lyssnade på ”The Look” trallade Sara på Lili&Sussie och tittade på eftermiddagsserier på TV.

Osäkerheten sitter som berget fast i Sara. Den är lika stark 20 år senare som när Sara var barn. Relationen går det också utför med och Saras liv börjar spinna alltför snabbt och bli allt mer ohållbart. Hon är ute och festar på vardagkvällarna för att inte släppa fram ångesten och hon är allt mer borta från jobbet pga sömnbrist, illamående och huvudvärk.

Jag känner så oerhört igen både mig själv och så väldigt många andra i den här boken även om handlingen i sig kanske inte är den samma. Det är vardagligt och ändå så BRA!

Det är så oerhört träffsäkert och man vill bara att Sara ska börja ta hand om sig själv lite grand, våga lita på att det finns folk som skulle tycka om henne även om hon släppte ner garden lite. Det är inte feel-good-litteratur det här, men man lämnas ändå med en smula hopp om att Sara tar tag i sitt liv. Det kanske inte blir perfekt, men kan i alla fall bli bättre.

Boken är ett recex från Modernista.

7 kommentarer:

a-lo (the book pond) sa...

Av någon anledning kommer jag att tänka på Raymond/Maria "Ingen vill veta var du köpt din tröja" när jag läser din recension... Jag kan också tycka det är märkligt lockande med vardaglighet i all sin enkelhet, eller är det kanske just därför. Tyvärr avskyr jag verkligen omslaget! Hoppas pocketen ser annorlunda ut så jag kan köpa den. Eller så får jag låna den på biblan ;)

Fru E sa...

Jag gillar också vardaglighet och den här boken är det så många som hyllat nu att jag blir nästan matt. ;-) Fin recension du skrev! Men om a-lo stör sig på omslaget, så stör jag mig på titeln. Vaddå hasar av trygghet? Låter bara konstruerat.

Bokomaten.. sa...

Jag håller med om att varken omslaget eller titeln i det här fallet är särskilt lyckad, faktiskt. Jag förstår var titeln kommer ifrån efter att ha läst texten, men tycker ändå att den är lite missvisande för den ger sken av att det är en svårtillgänglig bok och det är det inte alls.

Lingonhjärta sa...

Vilken fin recension! Är ganska intresserad av att läsa den här men som a-lo säger så tar faktiskt omlaget emot. Får enorma Chucky vibbar och bara väntar mig att huvudet ska hoppa ut och skrika SURPRIIIISE (med kniv bakom ryggen). HU!

Fru E sa...

OK. Finns det en förklaring i texten så är jag nöjd. :-)

Elin sa...

Vilken fin recension! Och tro mig, jag hatade också omslaget när förlaget skickade det som förslag. Sedan insåg jag att det i alla fall väcker reaktion och vid det här laget har jag nästan börjat älska den obehagliga lilla dockan.

Bokomaten.. sa...

Du börjar inte tröttna på att kramas ihjäl av av hela bokbloggar-Sverige då?;)