torsdag 23 juni 2011

Yarden

Så har då även jag läst Yarden av Kristian Lundberg. Kändes som ett måste för en gammal Malmöit. Mycket har sagts om Yarden och även om Och allt ska vara kärlek, fortsättningen på Lundbergs självbiografiska berättelse. Det är en märklig bok. Dyster, mörk, uppgiven och ändå med små strilar av hopp emellanåt. För även om det är ”alla för sig själv” som gäller där på Yarden så är har de en sorts gemenskap i misären. En gemenskap jag kan minnas från mitt Malmö. Att man måste se humorn i eländet för att överleva. De skrattar tillsammans och Kristians kollegor skämtar om hur kan kommer och tar skitjobben från dem, vanliga hederliga blattar.

Igenkänningen som Malmöit är stor, även om man kanske inte känner igen sig i Lundbergs situation så är platserna de samma och delvis ens uppfattning om dem. Lustigt det där, hamnområdet var inte ett ställe man hängde på direkt, sen byggde de lite replokaler och någon scen o sedan exploderade hela Bo01 och västra hamnen.

Lundbergs Malmö är rått, kallt och ändå med en viss gemytlighet under ytan. Även för samhällets utsatta. De som hamnat utanför systemet. Aldrig kvalificerat för a-kassa, aldrig fått ett fast jobb att få erfarenhet från. Värst är ändå melankolin och känslan av att aldrig, aldrig komma någonstans. Det är inte en positiv känsla man har i kroppen när man stänger boken, eller datorn i mitt fall då jag lyssnade på ljudbok. Man har dock ändå känslan att ha läst något mycket annorlunda. En nästan surrealistisk skildring av ett liv på marginalen. Och detta av en erkänd och mångfaldigt utgiven författare. Jag undrar hur mycket som är sant egentligen även om det faktiskt inte har någon betydelse. En bra historia är det ändå. Och formatet är lagom. Det är en kort roman det här och den hade nog faktiskt inte hållit för fler sidor än sina 140. Det hade blivit för mycket mörker, för självömkande istället för berättande.

Fler som läst och tyckt är bl a. bokmania som blev tagen av både berättelsen och språket, boktoka som upprörs över Lunderbergs förkastliga skitfarsa och hans arbetsförhållanden men blir ändå inte så berörd som förväntat, Snowflake som får fysiskt ont av att läsa, Ord och inga visor som genast blir sugen på att läsa mer.


Boken är lånad på biblioteket.

2 kommentarer:

Vicky sa...

Jag tyckte mycket om Yarden och det var kul att läsa dina reflektioner då jag inte känner till Malmö tillnärmelsevis så bra som du! Dessutom håller jag med dig om att det inte räcker till så mycket mer - uppföljaren är inte lika stark och innehåller dessutom en massa upprepningar från Yarden. Det som tillkom var en ganska svårgreppbar kärlekshistoria och den betydligt intressantare beskrivningen av efterspelet till publiceringen av Yarden.

Emmas Bokhylla sa...

Jag har inte last den annu, men jag tycker att den verkar valdigt bra. Valdigt mork och lite angestframkallande dock, men det kan man behova i jamna doser!