onsdag 11 maj 2011

Jag tror jag älskar dig

av Allison Pearson

Till en början har jag faktiskt lite svårt för den här boken. Första halvan utspelar sig 1974 och vi får lära känna Petra, 13 år, som bor i en liten stad i Wales och precis som alla sina kompisar dyrkar hon popstjärnan David Cassidy. Parallellt med historien om Petra får vi också läsa om Bill, nyutexaminerad universitetsstudent som äntligen fått sitt första jobb som reporter i rockmusikbranschen. Eller det är vad han säger till sin flickvän i alla fall. I själva verket är det han som skriver alla texter i tidningen ”The David Cassidy Magazine”, inklusive de texter som de påstår att Cassidy skrivit själv…

Petra slåss med alla de där frågorna en vanlig 13-årig tjej brukar bråka med. Passa in, vara PRECIS som alla andra, en dålig hårdag kan förstöra ett helt liv och det gäller att fjäska så mycket går för skolans drottning Gillian. Dessutom har hon just fått en ny bästis, på lån från Gillian medan Gillian testar en ny kompis. Alla drömmar och förhoppningar kretsar kring David Cassidy och tanken på att en dag bli HANS. Och här någonstans har jag mitt problem. Jag hade aldrig någon sådan där idol som jag gick upp i helt och hållet. När andra i min klass förälskade sig i Joey i NKOTB stod jag frågande bredvid. Jag kan förstå känslan av att behöva något att fly till, något att drömma om o längta efter, men idoldyrkan av det masspsykotiska slaget… jag vet inte… Visst förstår jag att man kan ryckas med och starstruck blir jag ju själv fortfarande. Bara inte så uppöver allt allomfattande som Petra och hennes vänner. Det blir faktiskt lite tråkigt att läsa sida upp och ner om hur fantastisk David är och superviktiga detaljer. Kapitlen om Bills är dock lite roligare att läsa och känns kanske närmare mig å andra sidan. Och andra halvan av boken som utspelar sig 1998, över 20 år senare, DÅ kommerj ag igång. Plötsligt känner jag mycket mer med Petra som tittar tillbaka på sitt liv och undrar vart det tog vägen egentligen. Var det så här hon tänkte sig livet vid 37? Frånskild, mamma och arbetslös musikteraput? Här glimmar texten istället verkligen till och jag ömmar för Petra på ett sätt jag inte gjort tidigare och hoppas så att alla hennes drömmar ska gå i uppfyllelse. Att det inte ska vara för sent. Att hon ska bli berömt cellist, hitta tillbaka till sina vänner och upptäcka kärleken. Kanske är det ändå för att man fått möta den osäkra tonåring Petra var som man ömmar extra för henne i andra halvan av boken dock.

En läsvärd bok och Petra var trevlig att lära känna men kanske kan jag tänka mig att det finns andra som kommer att uppskatta den här ännu mer än jag.




Tack till Pia Printz för läsex.

6 kommentarer:

Cecilia sa...

Kanske inte ska ha så höga förväntningar då ... den verkar inte alls lika bra längre, som när jag ställde mig i kö på bibblan ... :(

Bokomaten sa...

Nejnej! Tycker du ska läsa ändå! Tycker absolut att den är läsvärd och charmig, men att kanske någon som bättre kan relatera till idolfenomenet skulle tycka än mer om den.

Fru E sa...

Vet knappt vem David Cassidy är, men 1974 är ju annars ett bra år. :-) Men du, vad hände med festliga fredag? Inget roligt som händer i helgen?

Bokomaten sa...

Den festliga fredagen försvann i bloggerhaveriet! Blogger har legat nere och även raderat lite gamla inlägg överallt. Blir troligtvis en festlig lördag istället idag dock när det nu äntlien kommit igång igen!

Fru E sa...

Bloggerhaveri? Aha, det förklarar varför det inte har gått att kommentera på vissa bloggar. Men har gamla inlägg FÖRSVUNNIT?! Trist! :-( Ser fram emot lördagsrapporteringen då.

Bokomaten sa...

Jo, fast de flesta inlägg verkar ha kommit tillbaka igen nu. Märkligt, märkligt, hur som helst.